Skiva/Tuliaisia ? schweizisk tornedalsmelankoli

Skiva: Tuliaisia
Genre: Jazz/folkmusik
Medverkande: Marianne Racine-Granvik, Vera Kappeler, Bänz Oester, Andreas Schmid
Betyg: Toppen!
Övrigt: Skivan finns inte på den svenska marknaden, men kan beställas via hemsidan www.racinevoc.ch

Pajala2008-01-15 00:00
Jag företog mig i somras en längre resa runt Sveriges nordligaste trakter, och sista anhalt var Lovikka utanför Pajala. Bilden av brinnande midnattssol över älven och skogarna har för evigt etsat sig fast i mitt inre, och vad kunde komma mer lämpligt i midvintermörkret än en skiva med tornedalska förtecken? Norrbottensbördiga Marianne Racine-Granvik är sedan mitten av åttiotalet bosatt och etablerad jazzsångerska i Zürich. Närmare femton skivor har hon hunnit med, och med gruppen Tuliaisia har hon nu samlat folkmelodier och klätt i jazzig skrud. De flesta texter framförs på svenska, men även några på meänkieli.

Det råder inga tvivel om att detta är en svensk platta. De schweiziska medmusikanterna känns lika väl förtrogna som sångerskan med den tornedalska melankolin. Inte minst bjuder pianisten Vera Kappeler på synnerligen smakfullt tramporgelspel i sånger som "Tusen tankar", den svårmodiga "Sinisen lahden ranalla", och "Maa on musta" som snabbt blir en favorit. Detta om inte annat placerar tolkningarna på den norrbottniska kartan.

I dalska "Tretusen män" bjuder vidare Kapeller, basisten Bänz Oester och trummisen Andreas Schmid på härligt bluesigt och disonant bråkspel. Jag förstår varför Marianne väljer dessa musiker framför svenska kolleger, det känns stabilt och äkta. Genreöverskridande musik kan sätta myror i skallen på den som gärna vill ha saker sorterade på sin rätta plats. Marianne rör sig hemvant i jazzen, men främst visar hon här på den kompetens hon innehar som folkmusiker.



Det sätt hon accentuerar sina språk, ornamenterar toner och kular, berättar mer om var hon kommer ifrån än vilken genre hon bör befinna sig i på pappret. Kanske sitter det i den själsliga musikaliteten snarare än i tekniken?

Jag kan knappt ett ord på finska men det spelar mindre roll i den "Taitta tulla". Tal blandat med skrockande funderingar och avgrundsdjupa toner berättar ibland mer än ordens betydelse. Bland traditionella folkmelodier finns också instoppad den egna kompositionen "Sisu", en svängig improvisation där ord får stå åt sidan och musiken flöda från alla medverkande.

Marianne visar här prov på röstkonster och trallighet - jag blir sångsugen ända ner i roten!

Att Tuliaisia betyder "ta-med-present-vid-bjudning" känns passande. Skivan har snurrat många varv hemma och jag tar gärna med den som gåva nästa gång jag blir bjuden på middag!

Ida Fahl
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!