Ackompanjerad av vackra, närgångna fotografier av Helene Schmitz och botaniska texter om Linnes ursprungliga sexualsystem med 24 växtklasser, berättar Uddenberg om en frispråkig, gudstrogen och krävande professor som redan i 20-årsåldern bestämde sig för att reformera växtsystematiken. Trots att Linne inte gick på en enda föreläsning i botanik lyckades han skapa ett nytt system som inte bara ordnade kända växter utan också lämnade plats åt de nya som hela tiden dök upp.
Skrev om erotiken
Att blommorna var växtens fortplantningsorgan var en ny stridbar teori som Linne tog till sig redan i tonåren. Hans förtjusning inför tanken att erotiken finns närvarande även i växtvärlden lyser igenom i många av hans skrifter och artbeskrivningar.- De flesta är väl intresserade av erotik och sex, men Linne utnyttjade verkligen det. Det var en del av hans populärvetenskapliga gärning, att han använde ganska ekivoka metaforer för att väcka intresse, säger Nils Uddenberg.
När Linne inte hittade någon synlig funktion hos kronbladen beskrev han dem som brudkammaren där befruktningen äger rum, blomman blev en del av växternas erotiska glädje. När Gud gjort människans kärleksbestyr så ljuvliga, varför inte unna växterna samma lycka?
"Sannerligen queer"
Blommans ståndare talar han om som män, pistillerna är kvinnor. Dessa parar han ihop i de mest udda konstellationer. Klassen Enneandria rymmer blommor med nio ståndare och sex pistiller, ett förhållande som Linne beskriver som nio män i ett äktenskap med sex kvinnor. Detta i ett 1700-tal då det inte på något sätt var självklart att även växter fortplantade sig sexuellt.- Det är sannerligen queer. Men det är de djärva metaforerna som fastnar i minnet, säger Nils Uddenberg.
De latinska växtnamnen är en annan källa till glädje.
- Han drar sig inte ett dugg för att anspela på det erotiska. Liksvampen som verkligen ser ut som en ståkuk heter också Phallus impudicus (den oblygt resta manslemmen på latin).
Var något på spåren
Precis som dagens forskare drömde Linne om att komma på växternas "naturliga ordning". Men för prästsonen från Småland var det självklart att det var Guds ordning. Med framgångarna följde ett osvikligt självförtroende, och Nils Uddenberg skriver hur Linne tänkte att Gud valt just honom för att ordna naturens myller av livsformer. "Deus creavit - Linnaeus deposuit" var Linnes egna ord, "Gud skapade - Linne ordnade upp det hela". Även om han var medveten om att sexualsystemet knappast kunde vara Guds naturliga ordning stod han fast vid det.- Vi lever ju i evolutionslärans tecken och det naturliga systemet i dag återspeglar evolutionens gång. Linne ville komma på hur Gud hade tänkt. I princip trodde han på en konstant skapelse, arterna skapades av Gud. Men i slutet hade han teorier om att nya arter kunde uppstå genom att gamla korsades, korsningar som uppstod utan att Gud skapat dem. Han var definitivt något på spåret.
Linnes härsklystnad och det osvikliga självförtroendet en förutsättning för att klara av att kartlägga hela blomsterriket. Artbenämningarna blev ett sätt för Linne att manifestera sin makt och fortfarande används hans binominala namn, med ett släktnamn och ett artepitet. På egen hand, med manisk konsekvens, namngav han tusentals växter som hans lärjungar hämtade hem från världens alla hörn.
- Det är ett underbart uttryck. Jesus och Linne hade lärjungar. Alla andra har elever.