Sagan om manuskripten

Den 21 april 1971 samlades tusentals islänningar i Reykjaviks hamn för att med egna ögon se vad som skedde. De handskrivna manuskripten till boken Codex Regius med den äldre eddan samt Flateyjarbók återkom till Island. De två böckerna var de första handskrivna manuskript av fornisländska skrifter som återlämnades till landet från Danmark. <h3>Förbjöd försäljning</h3>På 1600-talet försökte både Danmark och Sverige komma över gamla isländska manuskript. Danskarna var framgångsrikast, men det allra äldsta kompletta isländska manuskriptet, en så kallad homiliebok från omkring år 1200, finns än i dag på Kungliga biblioteket i Stockholm. - Två danska kungar förbjöd islänningarna att sälja manuskript till svenskarna, de låg ju i krig, men ändå kom många viktiga manuskript till Sverige och Norge, berättar Vesteinn Ólason, professor och chef för Árni Magnússon-institutet i Reykjavik. Den man som mest förknippas med de gamla isländska manuskripten är just Árni Magnússon. Född på Island blev han professor vid universitetet i Köpenhamn år 1701. Strax därefter fick han uppdraget att resa tillbaka till ön för att bland annat sammanställa ett landägarregister; Magnússon tog tillfället att köpa, kopiera, låna och byta till sig så många gamla manuskript som möjligt. - Ofta användes de gamla boksidorna som omslag till nyare böcker. Andra användningar var mönster till tröjor och material för att laga kläder, berättar Sjöfn Kristjánsdottir på manuskriptavdelningen på Islands nationalbibliotek i Reykjavik. <h3>Ödesdiger brand</h3>Efter tio år på Island återvände Árni Magnússon till Köpenhamn. Där hade sagan om sagorna kunnat få ett lyckligt slut - om det inte varit för branden som uppstod i stadens äldsta delar den 20 oktober 1728. Elden spred sig snabbt, Árni Magnússon gjorde allt för att rädda sitt livsverk men när röken slutligen glesnade hade mycket gått förlorat - om än inte lika mycket som han fruktade. Säkert skulle Árni Magnússon finna tröst i att det i dag finns en stiftelse med hans namn som vårdar de manuskript som islänningarna i dag är så stolta över. - Det finns inga ruiner här, inga målningar av gamla kungar, säger Sjöfn Kristjánsdottir. Handskrifterna är våra ruiner. Språket och vår forntid är vad som ger oss självkänsla. Naturen, fisket, vulkanerna spelar också en roll. Men starkast är forntiden och språket. Källa: Alf Henriksson: "Isländsk historia", Vesteinn Ólason et al: "The manuscripts of Iceland", Nationalencyklopedin, Halldór Laxness: "Islands klocka".

Sagan om manuskripten

LITTERATURSKATT. På Island räcker det med att säga "manuskripten" för att alla ska förstå vad du menar. De medeltida nedteckningarna av Eddan, "Njáls saga" och lagsamlingarna betraktas och behandlas av islänningarna som en ovärderlig nationell skatt.