John Irving gillar att kombinera

PÅ GÅNG. John Irving är läsarnas författare, inte kritikernas. Men han är också Hollywoods man, ständigt med nya filmer på gång. Nu väntar en riktig utmaning - att göra film av den senaste romanen.

Övriga2006-06-26 00:00
John Irving gör sig bra på bild. Silverfärgat, välfriserat hår och mörka, öppna ögon, ungefär som en gammaldags filmstjärna. Han bor på den amerikanska östkusten, men Hollywood är aldrig långt borta. Lite motvilligt fascineras han av filmskapandet och är högst involverad i de många filmatiseringarna av hans romaner. Senast var det "The door in the floor", som bygger på hans roman "Änka i ett år". "Ciderhusreglerna" gav John Irving en Oscar för bästa manus byggt på ett annat verk och på 1980-talet gjorde såväl "Garp och hans värld" som "Hotell New Hampshire" succe på vita duken.

- De senaste 20 åren har jag alltid jobbat på ett eller två filmmanus vid sidan av mina romaner. Om du tar en paus från en roman i en månad eller två ser du saker som du inte skulle se annars, det blir bättre.

"En absurd värld"

Det blir många resor till Hollywood, där han trivs bättre ute vid havet än i Beverly Hills. Det är en absurd värld, säger han, men berättar i nästa andetag förtjust om Johnny Depp och en fest med Leonardo DiCaprio. Filmmanus till ytterligare två av hans böcker ligger klara. Det frustrerande med Hollywood är att det tar så lång tid innan filmen verkligen blir av. "Ciderhusreglerna" tog 15 år att göra och fyra regissörer var inblandade innan Lasse Hallström tog över.

- Att skriva filmmanus är semester jämfört med att skriva. Det är inte lika krävande och intensivt, jag blir aldrig trött eller stressad. Det är som ett pussel, nio timmar bok ska bli två timmar film.

Mission impossible

Nu kommer hans nya roman på svenska, full av de excentriska personligheter och lite bisarra sexskildringar vi lärt oss förknippa med John Irving. Och arbetet med att anpassa romanen till Hollywood ligger i startgroparna.

Perfekt territorium för Lasse Hallström, säger han. Men det blir ingen lätt match. Historien vindlar sig över 800 sidor, två kontinenter och drygt 30 år.

"Tills jag finner dig" tar sin början 1969, när Jack är fyra år och hans mamma, den begåvade tatueraren Alice, tar honom med till Amsterdam, Stockholm, Helsingfors och Oslo. De är på jakt efter Jacks pappa, William, som spelar på orglar världen över men som också är en äkta tatueringsjunkie. De hittar inte pappan och Jack växer upp och blir, till slut, en framgångsrik skådespelare i Hollywood.

Men John Irving börjar alltid sina romaner i andra ändan, slutet först. Han visste att Jack skulle hitta sin pappa till slut. Jack förstår långsamt att hans minnen av barndomens resor med mamman inte stämmer med vad som egentligen hände.

Den frånvarande pappan

Att det än en gång handlar om en frånvarande far tycker inte John Irving är så konstigt. Han har själv aldrig känt sin biologiska far och adopterades tidigt av sin styvfar.

- En författare kan kontrollera mycket. Bokens röst, berättelsen, romanfigurerna... Men du väljer inte vad du blir besatt av. Det här är definitivt den mest direkta konfrontationen med den frånvarande fadern. Kanske visar det hur långsamt jag bearbetar händelser som påverkat mitt känsloliv.

Nu känner han sig redo att skriva om barndomen och det som påverkat honom mest. I boken skriver han också - inte för första gången, men mer direkt än tidigare - om ett sexuellt övergrepp, en kvinna som har sex med huvudpersonen Jack när han är elva år.

- Hade jag skrivit den här romanen i 20-årsåldern hade bokens Mrs Machado blivit samma kvinna som låg med mig när jag var en elvaårig pojke. Men med distans till vad som hänt kunde jag minnas hur det kändes och hur det påverkade mig, utan att vara begränsad till mina egna minnen.

Minnen kom tillbaka

Bokens Jack ligger närmre John Irving själv än någon annan han skrivit om, berättar han. Nu tränger han på djupet in i minnen han tidigare bara har nosat på.

Mitt i arbetet med boken hann verkligheten ikapp John Irving. Hans halvbror, som han inte visste fanns, hörde av sig till honom och berättade om deras gemensamma far, som dött några år tidigare.

Brodern, lika gammal som Irvings äldste son, hade sett Irving berätta om sin barndom i en dokumentär och anade att de kunde vara halvsyskon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!