Island för litteraturister

BÖCKER. För den litterärt intresserade turisten är Island en guldgruva. Varför inte kliva upp ur de heta källorna, sitta av från hästryggen och kliva in i sagans värld, till exempel i mörkrummet på Kulturhuset i Reykjavik?

Övriga2005-12-30 00:00
I två artiklar har vi berättat om hur islänningarna nästan egenhändigt uppfann den nordiska litteraturen, hur deras medeltida manuskript räddades åt eftervärlden av den lärde Árni Magnússon och hur högt manuskripten än i dag skattas på Island.

För den litteraturintresserade turisten finns stora möjligheter att forska i det fornnordiska bokarvet på plats.

I Reykjavik är den akademiska kunskapen om sagorna centrerade till ganska liten yta, i universitetsområdet söder om stadskärnan. Här finns, förutom universitetet, Islands national- och universitetsbibliotek och Árni Magnússon-institutet som båda har stora samlingar medeltida manuskript.

Mer tillgängligt för en intresserad allmänhet, och ett utmärkt ställe att börja på, är kulturhuset i centrala Reykjavik. Utställningen "Medeltida manuskript" öppnade 2002 och är fortfarande en skattgrotta för den litterära turisten.

Geografi genom sagor

Här visas en film från när de första manuskripten återlämnades från Danmark, här kan man lära sig allt om hur de isländska sagorna inspirerat författare, konstnärer, serietecknare och nationalister och här kan man se hur sagorna var ett sätt för de medeltida islänningarna att lära känna både sin egen ö och resten av den kända världen.

Utställningens kronjuveler är de två första manuskript som gavs tillbaka av danskarna i april år 1971. Det handlar om den så kallade Codex regius (Konungaboken) från sent 1200-tal med den äldre Eddan, samt Flateyarbók. Dessa förvaras i ett rum där belysningen är dämpad och luften mättad av historia. Där är de grannar med bland annat en tidig avskrift av den bok man kanske allra mest förknippar med isländsk medeltida litteratur: Snorres Edda.

Krigarhövdingen, politikern och skalden Snorre Sturlasson (1179-1241) är föremål för ett helt eget museum och forskningsinstitut, Snorrastofa i
Reykholt där han hade sitt hem. Reykholt ligger tio mil norr om Reykjavik i ett område med många heta källor. En av dem används som uppvärmning av Snorres egen swimmingpool som fortfarande är helt intakt och ett av de äldsta bevarade handgjorda föremålen på
Island.

- Det finns faktiskt ingen känd beskrivning av Snorre själv, kanske för att han var så stor och välkänd på Island att man inte tyckte att han behövde beskrivas, säger Dagny Emilsdóttir på Snorrastofa.

Däremot berör det kanske allra äldsta överlevande dokumentet på ett nordiskt språk, Reykholtsmáldagi, just Reykholt.

- De första delarna kan vara så gamla som från 1150-talet. Dokumentet handlar om kyrkan i Reykholt och Snorre anges som en av donatorerna till kyrkan. Dessutom kan han ha varit en av dem som skrev Reykholtsmáldagi.

Dokumentet förvaras i dag i Nationalarkivet, men förhoppningen är att det ska kunna flyttas till Snorrastofa.

Medeltida mat

Utställningen på Snorrastofa handlar minst lika mycket om Snorres tid som om hans verk. En hel del kraft läggs på att beskriva hur man levde, klädde sig och åt på det medeltida Island. Men det finns förstås också mycket information om Snorres två viktigaste verk, Eddan och "Heimskringla".

På södra Island, ett tiotal mil öster om Reykjavik och inte långt från vulkanen Hekla, utspelas den mest kända av de så kallade islänningasagorna, "Njáls saga". Här låg, och ligger fortfarande, gården Lidarände som var hemvist för den store kämpen Gunnar. Söderut finns Bergthorshvoll där den lagkloke Njál, Gunnars vän, bodde och slutade sina dagar, innebränd av sina fiender.

Här, i byn Hvolsvöllur, finns också ett "Saga-center" som har öppet året runt (på vinterhalvåret måste man ringa först) och som är helt vigt åt Njáls saga.

- Den är drottningen av sagor; den längsta och den som människor kan bäst och har flest åsikter om, säger Sigrun Ragnheidur Ragnarsdottir som är chef för museet.

- Jag tror det beror på att den är skriven som en roman med genomtänkt rytm och dialog, lite som Shakespeares berättelser om engelska kungar. Dessutom är "Njals saga" öppen för tolkning, den är så bra skriven att man måste ta ställning själv. Och så finns dramatik, krig, kärlek och hämnd, alla kryddor som behövs för en smaklig rätt.

"Vacker är liden ..."

Från museet ordnas också rundturer i "Njál-land" med stopp på de ställen där sagans mest dramatiska händelser ägt rum. Alltså kan man se det ställe där Gunnar på Lidarände, på väg att gå i påtvingad landsflykt, vänder sig om och fäller några av de mest bevingade orden i den nordiska litteraturen: "Vacker är liden ... och tillbaka hem måste jag rida och fara ingenstans."

Eller?

- Mjaa, faktum är att man inte vet exakt var någonstans han fällde repliken, det bråkas en del om det, säger Sigrun Ragnheidur Ragnarsdottir.

- Men här i trakten är det
10-20 vulkanutbrott varje hundraårsperiod, och älven i närheten har ändrat sitt lopp flera gånger.

Däremot är det lätt att konstatera att själva Lidarände är en besvikelse och knappt värt ett besök ens för den mest sagointresserade. Ett hus, en kyrka och en liten skylt. Äreminnet efter Gunnar på Lidarände, en av norra Europas största litterära hjältar, finns bara i sagan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!