Dramatens atelje för attributmakeri och specialeffekter är stor och härlig jämfört med de flesta andra motsvarande arbetsplatser. I Cirkelkaffes före detta industrilokaler hör den ändå till ett av de mindre rummen. Takhöjden i tegelbyggnaden är lika enorm som golvytorna och långa rader av stora fönster släpper in ljus.
Ljusvältare
Vägg i vägg med Dramatens målarverkstad på ena sidan och snickeriet på den andra, sitter Hanna Pettersson och försöker komma över att den ljusvältare hon just uppfunnit och tillverkat inte ska vara med i Marie-Louise Ekmans pjäs "Gäckanden" med en del spökerier.- Fast nu när jag har visat den ångrade de sig nästan igen, säger hon och demonstererar snilleblixten som fungerar spöklikt felfritt.
Det gör inte en flaxkonstruktion till samma uppsättning:
- En fågel ska flyga in i gardinen under en seans, men den här grejen liknar mer en fladdermus, så den ska jag göra om.
Gediget hantverk
Hanna Pettersson lägger ner engagemang i allt hon gör, varje sak är gediget hantverk.- Det är tråkigt om något som är klart stryks på grund av någons ingivelse, särskilt om jag har stressat och lagt ner mycket arbete. Är beslutet genomtänkt, kanske för att hela produktionen kortats, är det okej.
I det som Hanna Pettersson kallar "majsfallet" vore nog inte ens en total pjäsnedläggning helt okej vad henne anbelangar. Hon har gjutit 57 majskolvar med en riktig som förlaga. Materialet är polyretanskum som hon färgat in med gult och skuggat med tunn brun färg. De gröna latexbladen går att skala av, en detalj som hon lagt mycken möda på.
- Om jag har tagit på mig en uppgift måste jag hitta på ett sätt att fullfölja uppdraget. Hur fäster man ihop material som egentligen inte går att sammanfoga? Det är det svåraste med det här jobbet. Kardborreband och ståltråd virad med tejp tror jag fungerar bäst här.
Genrep på arbetstid
Hanna Petterssons uppgift är att hitta lösningar till det som regissören/scenografen och andra i det konstnäliga teamet för en uppsättning beställer, och sedan tillverka det. Arbetet går också ut på att bedöma hur attributen tar sig ut från publikplats, så att hon kan bestämma vilken grad av bearbetning som är nödvändig.Om många produktioner är på gång är tidsaspekten extra viktig. Före en premiär genomförs en provdag, ett bra tillfälle att se hur attribut med mera som blivit klart fungerar.
I arbetstiden ingår även närvaro under generalrepetitionerna.
Attributmakaren får sällan ritningar, på sin höjd en bild som kan tjäna som inspiration.
"Prova sig fram roligast"
- Att prova sig fram och hitta något som blir bra, är den roligaste delen. Jag samarbetar med dem som jobbar med rekvisita, kostymer, masker och peruker för att hitta former och material.Hanna Pettersson tog examen 1998 och var anställd på Västerbottensteatern och Norrlandsoperan tills för fyra år sedan. Dramaten annonserade ut två tjänster och hon fick den som attributmakare/dekormålare. Den andra tjänsten kallas dekormålare/attributmakare.
- Om den ena har lite mindre att göra än den andra hoppar vi in och hjälper varandra.
Makalöst utrymme
Förutom utrymmet, som är makalöst hos Dramaten och Operan även med internationella mått, är det annat som skiljer denna stora nationalverkstad från mellanstora och små regionala och lokala, tycker Hanna Pettersson.- Jag kan sakna att alla personer från alla avdelningar finns i samma hus samtidigt, så att man kan följa en hel produktion på nära håll från början till slut.
- På ett sätt gör vi det här också, men det blir inte lika koncentrerat.
- En stor fördel med Dramaten är att det finns en budget för att testa och utveckla metoderna. Jag får göra många skojiga saker här och jag har lärt mig att trivas i Stockholm.