I dag är målningen ett ikonverk i den feministiska konsten och situationen för kvinnliga konstnärer en annan. Men det finns anledning att blicka bakåt.
Av de 120 konstnärerna i Liljevalchs utställning "Konstfeminism" var många verksamma och uppmärksammade på 70-talet. Men konsten har inte alltid levt vidare. Institutionerna har varit måttligt intresserade av att köpa in den typen av feministisk och aktivistisk konst. Först i dag har ung, kvinnlig aktivistkonst fått ett uppsving.
- Förhoppningen är att utställningen ska vara ett startskott som kan lyfta fram de okända konstnärerna. Det här är en bra bild av svensk konsthistoria, men det är en glömd del av historien, säger intendenten Niclas Östlind.
Teoretisering kom senare
En viktig brytpunkt var när man i slutet av 80-talet började teoretisera begreppet feminism. På 70-talet kallades inte konsten feministisk. Man utgick från sin vardag och det privata blev politiskt. Eller från händelser i omvärlden. I stället kunde materialvalet vara ett ställningstagande i sig, som i Maria Adlercreutz bildväv av en vietnamesisk pojke från 1970.- Att arbeta med textil kan och kunde vara feministiskt. För oss har det varit en strategi att synliggöra de kvinnliga konstnärerna, säger Niclas Östlind.
Olika teman guidar åskådaren genom den feministiska svenska konsten. Barbro Andreens stora, färgstarka regnbågsskulptur i papier mache och tyg slår an tonen när det handlar om aktivism. I flera demonstrationer har den haft en självklar plats längst fram i tåget.
Maskulinitet handlar både om 90-talets kostymman, om den ensamme mannen och om lustfyllda fotografier av mannen som objekt för ett begär.
- Det fanns en stark rörelse att arbeta mot stereotypa könsroller och mediabilder, som sedan återkommer i hög grad på 90-talet.
Excesser i rosa
Andra teman är flickighet, som får sitt i excesser i rosa, vardag, våld, gudinnemytologi och lust och sexualitet.Vid sidan av Monica Sjöös målning ingår ytterligare några ikonverk som är självklara i en utställning om feminism och konst. Elsa Ageliis dagboksbroderier känns igen av de som minns "Jösses flickor". Hennes fria broderi väckte stor uppmärksamhet på 70-talet.
Annika von Hausswolff fick sitt genombrott med fotoserien "Tillbaka till naturen", arrangerade landskapsbilder med livlösa kvinnokroppar.
Bakom utställningen ligger en ovanligt omfattande research. Några av de aktuella konstnärerna har redan hunnit gå bort och otympliga konstverk som aldrig köpts in av någon institution har försvunnit. Vissa av verken har legat i konstnärernas gömmor och inte sett dagens ljus sedan 70-talet.
Utställningen visas på Liljevalchs konsthall i Stockholm 16 juni till 27 augusti.