ENy bok

Författare som skriver om sin barndoms glansdagar möts ofta av svårigheten att göra dåtiden närvarande. Ofta blir minnena förskönade och stela. Tidsformer blandas lätt ihop och språket blir otillgängligt. Gunnar Enqvist hamnar inte i de här fällorna när han berättar om sitt liv som musiker. Hemmet ligger i Höstmora, Skellefteå och där formas den unge Gunnar Enqvists musikintresse. Kronologiskt vävs historierna om bygden och hemmalivet, med föräldrarna i fokus, samman till en lagom självutlämnande berättelse full av dråpligheter.

Minnena från Gunnar Enqvists åtskilliga musikantresor i Sverige och utomlands, är grunden i berättandet. Som författare tar han sig an ett annat uppdrag. Under sin skoltid får Gunnar Enqvist lära sig att hans bondska är ofin. Riktig svenska ska det vara. Här finns en tanke om att bevara det genuina som varje individ äger, i synnerhet språket.

Gunnar Enqvist får det förflutna att verka aktuellt, eftersom han skriver engagerande. På vissa ställen önskar jag att han valt bort flera angivelser och händelser. Boken är inte bara en samling berättelser utan även en karta över i stort sett alla ställen han uppträtt på. Dessutom är det onödigt att återge varje kopp kaffe man druckit både före och efter spelningar. Berättartonen blir lätt tjatig och överdrivet informerande.

Med fokus på hur hans familj levde under 1940- och 1950-talen tecknar Gunnar Enqvist samtidigt en bygdens historia bestående av enkla förhållanden och idogt arbetande. När han beskriver vardagen får berättelsen fäste i mig. Han står också

för bokens vältecknade illustrationer som förtydligar de bilder som texten redan erbjuder.