Bra skrivet om vinnare och förlorare
Titel: "Mig äger ingen"Författare: Åsa LinderborgFörlag: AtlasE NY BOK
Januari 1972. Åsas föräldrar skiljer sig efter fyra års äktenskap. För att mamma Tanja säger sig tycka så synd om pappan, får han vårdnaden om den 4-åriga flickan.
"Mig äger ingen" är skriven med kärlek, men saknar inte svarta stråk. Pappa Leif var en sammansatt person med många ansikten. Och med smak för alkohol.
Kläder och personlig hygien var oviktigt, medan hemmets yttre skulle vara oklanderligt: "Pappa sa att vårt fönster var som lucka 24 i en adventskalender. Han drömde om att folk gick förbi huset, tittade upp mot lägenheten och tänkte att där måste det bo ett duktigt fruntimmer. Jävlar vad förvånade dom blev, kärringarna, om dom fick höra att här bor inget fruntimmer, här bor härdarmästare Leif Andersson, sa han."
Bilden av Åsas pappa är bilden av arbetaren som förbannad knyter näven i fickan. Många torde känna igen sig, och det gör "Mig äger ingen" till en allmängiltig berättelse trots dess självbiografiska karaktär. Pappans dolda radikalitet står i stark kontrast till mammans öppna dito.
För det var med mamma Tanja som Åsa gick i demonstrationer mot militärjuntor i Argentina och Chile: "Det är antifascismen som skiljer människor från varandra, fick jag lära mig".
Linderborgs bok är en tidsresa från tidigt 1970-tal till 2000-tal. Med stora samhällsförändringar som skapat nya vinnare och förlorare. Till de sistnämnda hör härdare Leif Andersson, som 1992, 51 år gammal, stämplar ut och blir arbetslös. Men bland vinnarna finns hans dotter, som doktorerar på socialdemokratin och blir historiker.
När Åsa Linderborg tio år senare skriver om dessa för pappans sista år, är det med vemod, smärta och en känsla av djupaste respekt som imponerar mig.
Så jobbar vi med nyheter