Större än någonsin som bara Björn

Han har ett år kvar till folkpension, men har knappast dragit ner på tempot. I dag släpper Björn Skifs albumet "Break the spell" och i februari ställer han sig på scenen tillsammans med Lennie Norman för att göra humorshowen "Lennie Skifs - Still crazy".

Björns Skifs karriär sträcker sig över sex årtionden, men drivkraften i dag är den samma som på 60-talet.

- Det är lusten, det har aldrig varit roligare att sjunga än det är nu. Ofta tycker man att den senaste plattan är det bästa man gjort, men den här gången är jag övernöjd, säger han.

USA-etta
Som första svensk toppade Björn Skifs singellistan i USA med "Hooked on a feeling" 1974. Det är en bedrift som bara Abba, Roxette och Ace of Base har lyckats upprepa. Går det att nå högre? Tydligen. Björn Skifs menar att 2010 var hans största år, någonsin.

- Det är klart att det var en jädra grej att sätta sig på planet till Los Angeles, men om man jämför var förra året det mest tillfredsställande. Det året går inte att toppa, säger han.

Under 2010 hade Björn Skifs en egen show på Cirkus i Stockholm, turnerade genom landet, genomförde tre konserter på Globen och - inte minst - sjöng duett med Agnes Carlsson under prinsessbröllopet.

Vad hade du sagt om någon på 70-talet påstått att du skulle vara som störst på 2010-talet?
- Jag hade sagt att då är jag död. När man är en ung rockartist tror man att man ska dö ung, men det ville man ju inte riktigt när man började närma sig 40.

- Det är klart att jag drömde om att kunna hålla på med det här hela livet, men att jag skulle stå som en liten djävla Bruce Springsteen på Globen tre gånger i rad, det trodde jag aldrig.

SJ:s tidning Kupé genomförde nyligen en omröstning bland sina läsare för att ta reda på vem de helst vill ha som resesällskap. Överst på listan hamnade kronprinsessan Victoria och på andra plats Björn Skifs, som därmed slog kung Carl XVI Gustaf.

Folkkär artist
Ändå är det bara med viss motvilja han accepterar epitetet folkkär.

- Det kom en stor publik förra året och då reflekterar man över varför. Jag tror att det beror på att jag är ganska vanlig. Jag har inte en "star quality" som riktiga artister ska ha, det ligger inte för mig. När jag står på scen får folk gärna vara intresserade, men annars vill jag inte göra något väsen av mig. När jag går av vill jag bara vara Björn.