Varje tisdag i oktober kommer en föreläsare till Framnäs för att initiera till samtal om olika ämnen på det aktuella temat. Bagir Kwiek, sakkunnig i romska frågor, hade bjudits in för att tala om kampen för allas lika rättigheter. Han insjuknade och ersattes av Tanja Hagert.
Hon är född och uppvuxen i Helsingfors, flyttade till Luleå när hon var 15 år. Tanja Hagert är anställd av arbetsmarknadsförvaltningen i Luleå kommun, med uppdrag att verka som brobyggare inom den romastrategi staten slog fast 2012. Målet är att romerna ska uppnå lika rättigheter som Sveriges majoritetsbefolkning senast 2032.
– Nu går jag som en av de första i Europa på Södertörns brobyggarutbildning, upplyste hon.
Mellan alla stolar
Tanja Hagert började föreläsa om romerna på grund av hur hon bemöttes när hon försökte vidareutbilda sig och när hon sökte arbete alternativt praktikplats. På så sätt blev hon mer och mer intresserad av romernas historia.
– Här i Sverige hamnade jag mellan alla stolar, jag dög aldrig för systemet. I Finland märkte jag inte av diskrimineringen mot romer lika mycket, men där kunde jag ju språket flytande.
När Tanja Hagert var 22 år började hon driva de romska frågorna genom att starta en föreningen Romanikvinnans rätt i samhället, där hon blev ordförande.
– Jag förstod att om mina barn ska få det bättre än jag måste jag agera.
Olika grupper
Efter presentationen av sig själv sammanfattade Tanja Hagert romernas historia, men påpekade att ingen vet säkert vad som hänt varken i siffror eller faktiska omständigheter. Så vitt känt började vandringen från Indien på 1000-talet, troligen på grund av krig och svält. I Sverige är det belagt att resandefolk/romer funnits åtminstone sedan 1512.
Romer och resande har samma ursprung men har utvecklats åt olika håll genom tiderna. År 2000 erkändes resande som etnisk minoritet i Sverige tillhörande gruppen romer. De resande själva anser att de inte är romer, var Tanja Hagert noga med att påpeka.
– Romer är inte en heterogen grupp. I Sverige finns fem olika grupper med olika seder, traditioner och dialekter, men tillsammans är vi Europas största minoritet, sa hon.
Dräkt och språk
I romernas mörka förflutna ryms hemskheter som landsförvisning, dödsstraff utan rättegång, tvångssteriliseringar, legaliserade mord, inreseförbud i landet med mera. Tanja Hagert radade upp åtskilliga diskriminerande lagar och beslut från stat och kyrka. Hon konstaterade att historiken av utanförskap gett romerna en känsla av samhörighet.
– Vi håller ihop, men sammanhållningen håller på att spricka sönder och det tycker jag är sorgligt. Vi har ändå enats kring vissa gemensamma symboler, som den internationella romadagen, flaggan och nationalhymnen.
Tanja Hagert berättade också att få finska romer kan tala romanes, eftersom det enligt lag varit förbjudet i Finland.
– Därför markerade vi vår romska tillhörighet med våra kläder. Det är orsaken till att den finsk-romska dräkten fortfarande är under ständig utveckling, den moderniseras hela tiden eftersom vi använder den dagligen.
Respekt för äldre
Romska traditioner har ofta med renlighet att göra, vilket enligt Tanja Hagert är en kvarleva från lägertiden.
– I försöken att minska spridningen av sjukdomar tvättades vissa kläder separat och så gör jag fortfarande. Jag tjatar alltid på mina barn om att tvätta händerna och ställer aldrig matkassar på golvet.
Att visa respekt gentemot äldre är annars den viktigaste seden.
– Vi duar inte äldre personer eller våra föräldrar, sa Tanja Hagert.
Under det efterföljande samtalet tog några i publiken upp situationen för romer som kommer till Sverige från till exempel Rumänien och Bulgarien och undrade om brobyggarna kunde göra något för dem. Svaret blev nej, enligt de statliga direktiven omfattas endast de som är inskrivna i Sverige.
– Som privatperson kan jag ge någon varma kläder eller så. Romerna har det allra sämst, men att ett lands hela befolkning lider under svåra omständigheter är en problematik som EU borde ta hand om när regeringarna själva är oförmögna till det, sa Tanja Hagert.