Tisdagskvällarna på Framnäs folkhögskola har i höst människans identitet som tema. Lulebon Tobias Lundeqvist som är en av skribenterna på bloggen ”Inte rasist men ...” inledde med olika fakta kring rasism på nätet.
De bloggande nätaktivisterna har sedan starten för fyra år sedan det uttalade syftet att granska Sverigedemokraterna. Dels med journalistiska metoder som intervjuer och ordentliga källhänvisningar, men också genom att raljera och skoja för att få stort genomslag – vilket fungerar enligt Tobias Lundeqvist.
– Vi har avsatt ganska många SD-politiker bara genom att återge vad de själva har sagt. Och vi har visat hur den rasistiska rörelsen på nätet ger sken av en folkrörelse fast den inte är det, sa han och förklarade:
– En enstaka person kan ha 20 olika identiteter och kommentera sig själv. På twitter kan man ana att till och med SD:s riksdagsledamöter gör likadant.
–I verkligheten blir folk i Sverige mer och mer positivt inställda till invandrare, så den rasistiska rörelsen på nätet kan liknas vid konstgräsrötter. Uttrycket kommer från USA och betecknade från början en marknadsföringsstrategi.
Definition av rasism
Tobias Lundeqvist definierade tre olika yttringar av rasism: organiserade grupper som arbetar formellt och har en plan, strukturell rasism som exempelvis EU:s omdebatterade Reva, samt attityder och beteenden med såväl hot, lögner, uthängning och smutskastning, som misshandel och våldtäkter.
– Olika politiska partier och aktivister har nu hittat organiseringen som gemensam nämnare att verka i. Det finns en konsensus mot SD, som är uteslutna från formell påverkan i riksdagen, sa Tobias Lundeqvist.
Han påpekade att följden av det är ökad närvaro i kommunerna, för de tre hörnen i triangeln påverkar alltid varandra.
– När SD:s uppfattningar får ökat fokus i medierna ändras folks attityder. Då ändras strukturen så att det blir lättare för andra partier att säga detsamma som SD.
–Risken är att ett annat parti försöker vinna tillbaka väljare genom att ta till sig SD:s idéer.
Gammal kvarleva
Tobias Lundeqvist gav en kort historik om hur nazismen och rasismen fortsatt att föra fram sina åsikter sedan andra världskriget.
– Från år 2000 och framåt har den grupp som håller på med organisering funnits på nätet. För ett år sedan fanns 1500 rasistiska nätskribenter i Sverige och man kan dela in dem i olika kategorier.
Han gav exempel på allt från islamhatare och klassiska nazister som fokuserar på judehat, till personer som har vapen och väntar på inbördeskriget.
Även antirasismen har gått i vågor, konstaterade Tobias Lundeqvist som också upplyste åhörarna om att antalet rasistiska nätskribenter i norra Sverige är få.
– Så var det åtminstone för ett år sedan och det motsvarade hur SD:s väljarstöd såg ut i olika delar av landet. Det kan ju ha ändrats.
Lika villkor
Elin Olofsson är från Piteå och har flyttat till Luleå, där hon var med och startade Norrbottens första nätverk som praktiserar så kallad positiv antirasism. Nu har hon även startat ett lokalt nätverk i Piteå och fler är på gång i Arvidsjaur, Kiruna och Gällivare.
– Det handlar om hur och var vi ska krossa rasismen utanför internet. Folkbildning som lär oss hur vi kan förändra samhället till det bättre, sa hon.
Stiftelsen Expo startade plattformen Tillsammansskapet ”för att erbjuda lokala antirasistiska grupper verktyg, kunskap och inspiration för hur man kan ta fighten för sammanhållning i sitt lokalsamhälle, mot rasism och högerextremism” som den egna formuleringen lyder. Totalt finns 30 aktiva grupper i Sverige.
– Vi vill jobba med lokalt förankrad mångfald och sammanhållning och tror att bästa sättet är att visa vad vi är för, istället för att bara vara emot.
– Ett samhälle med lika villkor för alla ställer många upp på, men SD går inte med på ett sådant samhälle, sa Elin Olofsson.
Hittills har Tillsammansskapets kampanjer i landet samlat totalt 50 000 personer sedan i våras. De lokala allianserna ser olika ut på olika håll och aktiviteterna varierar, men alla går ut på att skapa tillfällen för människor att mötas.
I Piteå och Luleå arbetar man i nätverk, inte föreningar, och plattformen ingår i Piteå kommuns mångfaldsarbete Ett Piteå för alla (som är partipolitiskt och religiöst obundet).