Under en lång tid har annat i livet varit viktigare än att väva för Irma Vävare, som är hennes välkända varumärke.
Företaget som hon startade i slutet på 1990-talet, efter att ha sagt upp sig från arbetet inom vården, är upplöst. Nu är det tidskrävande konsthantverket åter en hobby.
Nya bilder
– Min man gick bort i januari och då började jag väva igen, men startsträckan var lång. Redan förra hösten fick jag förfrågan om att ställa ut här och när jag väl lovat ville jag fullfölja.
– Nu känns det som om jag har en fortsättning. Jag kommer att fortsätta väva för jag behöver det, säger Irma Johansson.
Bibliotekarien Björn Andersson, som ansvarar för konsthallens verksamhet, berättar att under dess första tid hade Irma Vävare två uppskattade utställningar där.
– Hon visade bildvävar, en del väldigt stora, med olika teman. Vi har sällan utställare med den tekniken här i Piteå, säger han, uppenbart glad över att hon satsar på en utställning i Öjebyns konsthall efter uppehållet.
Även i den nu aktuella utställningen ”Livstrådar” presenteras bilder i olika format. En del är collagebetonade med inslag av sådant som Irma Johansson återvunnit från naturen – hennes största inspirationskälla. Det mesta är tredimensionellt och nygjort, några verk ”har varit med förr” som hon säger.
Vill skapa fritt
På 1970-talet gick Irma Johansson två kurser i bildväveri.
Hon förklarar att hon fastnade för tekniken för att det går att skapa fritt med den och för att hon gillar det textila materialet.
Lin och ull är favoriter, men hon använder effektgarner också.
– Bildväv tar tid, men jag har aldrig koll på hur många timmar jag lägger ner på ett arbete. I början fotograferade jag motiv för att ha något att sätta igång med, men det slutade jag med efter ett tag.
Nu växer bilderna fram medan hon jobbar.
– Eventuellt kan jag göra en skiss först, säger hon och visar en akvarellmålning som är förlaga till en av de största bildvävarna i utställningen.
Målningen och väven har helt olika färgskalor, men formerna och perspektivet går att känna igen.
Irma Johansson kallar sig för en återbrukare, i ateljén hemma i Svensbyn finns sedan länge ett lager av strandfynd.
– Jag samlar på sådant som jag hittar i naturen och sätter ihop med annat, säger hon.
Fantasifynd
Ett exempel på det är ett par gamla vävskedar som fond för figurer hon klippt ut ur rostiga saker.
– Att följa ett mönster är inte lika roligt som att skapa fritt.
– Om jag är i ateljén och har samlat på mig mycket sätter fantasin igång direkt, säger hon.
Medan företaget Irma Vävare fanns kvar ingick regelbundna utställningar i arbetet, men nu är hon mera tveksam till hur ofta det kan bli.
– Förr skulle jag ju leva på det här, så då ställde jag ut ibland. Att ha utställning igen är spännande men lite jobbigt också, så jag får se hur det blir i framtiden.
–Just nu är min ateljé tom, allt jag gjort hänger här, säger Irma Johansson.
Utställningen visas till och med 23 oktober.