Iris lämnar Öjebyn för Österlen

Iris Rönnqvist, konstnär och konstpedagog, ska flytta tillbaka till Skåne efter bara ett par år som hemvändare till Norrbotten. PT träffade henne under flyttbestyren.

Iris Rönnqvist har under hela sommaren haft en utställning i Övertorneå och innan hon flyttar tillbaka till Skåne visar hon sin konst i  i Bodens konsthall, med vernissage under Kulturnatta i Boden.

Iris Rönnqvist har under hela sommaren haft en utställning i Övertorneå och innan hon flyttar tillbaka till Skåne visar hon sin konst i i Bodens konsthall, med vernissage under Kulturnatta i Boden.

Foto: Robert Lundberg

ÖJEBYN2011-08-19 06:00

Det är exakt två år sedan du öppnade din ateljé intill bostaden i Öjebyn för allmänheten, efter 30 år söderut i landet. Hur kommer det sig att du och din man flyttar tillbaka till Skåne så här snabbt?
- Det påtagliga mörkret och känslan av att vara så långt från händelsernas centrum började gnaga i mig redan på förvintern.

- Alla dessa resor jag måste göra i samband med utställningar och alla de resor jag därutöver vill göra för att träffa mina barn och barnbarn bidrar stort.

Vad har du saknat av Skåne?
- Vid min påskutställning där i år, blev det så uppenbart för mig hur jag saknat det kulturellt aktiva liv som finns där, och mina konstnärsvänner. Det stod klart för mig vilken skillnad det är här och där när det gäller synen på vikten av kulturell mångfald.

- Där finns det en öppnen dialog med kulturföreträdare och konstnärer. Där ser politikerna ett värde i ett bra kulturklimat och där ses konstnärer av alla slag som en tillgång. Man vet att konsten och kulturen genererar andra typer av näringar. Många konstnärer har sökt sig till Skåne, inte minst Österlen, just för att det synsättet finns där.

- Jag har saknat det öppna landskapet, de knallgula rapsfälten, himlen och havet som blir ett. Närheten till andra länder, genom den lättillgänglighet som finns genom snabba och bra kommunikationer.

- Jag har saknat närheten till mina flickor och mina barnbarn. Jag har saknat mina ateljébesökare och alla goda vänner.

Vad har varit skönt att slippa?
- Det som jag inte saknat är den evinnerliga blåsten på Österlen och den täta dimman och mörkret som förekommer på hösten. Jag har heller inte saknat de tråkiga vintrarna med rykande snö som driver upp drivor som skulle göra en Pitebo bestört.

Vad kommer du att sakna av Norrbotten?
- Den nära kontakten med alla fina vänner som vi fått. All välvilja och skicklighet från olika hantverkare som jag haft kontakt med. Jag kommer att sakna den goda kontakten med sjukvård och tandläkare, som fungerat och varit så bra.

- Jag kommer att sakna det fantastiska distinkta ljuset och de vita sommarnätterna. Lugnet genom att det aldrig blåser. Den kalla vita, hårda snön, ljudet av sparkens medar och spegelbilden av min frusna nästipp.

- Jag kommer att sakna min tidigare längtan att få känna tillhörighet med "hemma" - som jag inte längre känner igen.

- En stor saknad kommer att vara vårt fantastiska "Änglahus" med sitt vackra och fungerande Pitekök. Och inte minst kommer jag att sakna min ateljé i logen på tomten.

Vad kommer du att vara glad över att slippa?
- Jag kommer inte att sakna Piteås avsaknad av en konsthall och den rigida dialogen kring den saken. Inte heller den tama framtoningen av kulturella företrädare. Och jag kommer inte att sakna politiker som tror att man kan locka unga, kreativa människor tillbaka hit med pitepalt.

- Dessa utflyttade har, som jag, fått smak på ett annat utbud av kulturella upplevelser både för barn och vuxna. Hela året! Jag kommer inte att sakna Piteåföreträdare som åker till Junibacken för att roa sig, i skydd av att man är där för att locka folk tillbaka.

- Jag kommer inte att sakna bristen på kontakt med verksamma konstnärer i Piteå, och den syn på konstnärsyrket som tycks råda. Inte heller attityden att "man ska inte tro att man är nåt".

Tänker du hålla kontakt med Norrbotten i fortsättningen?
- Ja, jag kommer att längta hit. Det vet jag, fastän jag ledsamt nog upptäckte att det inte var mitt "hemma" längre. Jag är tacksam och glad både över att jag vågade komma tillbaka till Norrbotten och att jag vågar flytta ner till Österlen igen. Det är ganska jobbigt ska gudarna veta!

- Lika glad och tacksam är jag att Jan, mannen i mitt liv, vågade följa med mig. Jag är så glad för att han nu får flytta hem till Skåne, eftersom han är skåning, innan det går för många år och han får samma syn på sitt "hemma" som jag fick. Som den sjöman han är sa han en dag: "Andra åker ett par år till Västindien, vi åkte till Norrbotten!"

- Kommande år kommer vi att köra förbi huset i Öjebyn som vi älskat att bo i, på väg upp till Stockfors och vårt lilla hus där som vi behåller. Vi ser fram emot att hålla kontakt med vänner som vi fått. Jag ska med spänning följa vad som händer i Piteå från min nya plats på Österlen i den gamla Skånelängan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!