- Alla dessa resor jag måste göra i samband med utställningar och alla de resor jag därutöver vill göra för att träffa mina barn och barnbarn bidrar stort.
- Där finns det en öppnen dialog med kulturföreträdare och konstnärer. Där ser politikerna ett värde i ett bra kulturklimat och där ses konstnärer av alla slag som en tillgång. Man vet att konsten och kulturen genererar andra typer av näringar. Många konstnärer har sökt sig till Skåne, inte minst Österlen, just för att det synsättet finns där.
- Jag har saknat det öppna landskapet, de knallgula rapsfälten, himlen och havet som blir ett. Närheten till andra länder, genom den lättillgänglighet som finns genom snabba och bra kommunikationer.
- Jag har saknat närheten till mina flickor och mina barnbarn. Jag har saknat mina ateljébesökare och alla goda vänner.
- Jag kommer att sakna det fantastiska distinkta ljuset och de vita sommarnätterna. Lugnet genom att det aldrig blåser. Den kalla vita, hårda snön, ljudet av sparkens medar och spegelbilden av min frusna nästipp.
- Jag kommer att sakna min tidigare längtan att få känna tillhörighet med "hemma" - som jag inte längre känner igen.
- En stor saknad kommer att vara vårt fantastiska "Änglahus" med sitt vackra och fungerande Pitekök. Och inte minst kommer jag att sakna min ateljé i logen på tomten.
- Dessa utflyttade har, som jag, fått smak på ett annat utbud av kulturella upplevelser både för barn och vuxna. Hela året! Jag kommer inte att sakna Piteåföreträdare som åker till Junibacken för att roa sig, i skydd av att man är där för att locka folk tillbaka.
- Jag kommer inte att sakna bristen på kontakt med verksamma konstnärer i Piteå, och den syn på konstnärsyrket som tycks råda. Inte heller attityden att "man ska inte tro att man är nåt".
- Lika glad och tacksam är jag att Jan, mannen i mitt liv, vågade följa med mig. Jag är så glad för att han nu får flytta hem till Skåne, eftersom han är skåning, innan det går för många år och han får samma syn på sitt "hemma" som jag fick. Som den sjöman han är sa han en dag: "Andra åker ett par år till Västindien, vi åkte till Norrbotten!"
- Kommande år kommer vi att köra förbi huset i Öjebyn som vi älskat att bo i, på väg upp till Stockfors och vårt lilla hus där som vi behåller. Vi ser fram emot att hålla kontakt med vänner som vi fått. Jag ska med spänning följa vad som händer i Piteå från min nya plats på Österlen i den gamla Skånelängan.