Platsen är en sval replokal i Öjebyn – på vintern svinkall sägs det – och på väggen hänger allt från en älgkrona till en affisch med texten till Led Zeppelins odödliga ”Stairway to heaven”. Musiken som framförs är hård men melodiös när Mike Machine repar ”Fight to survive” från debut-ep:n. Här är det hårdrock enligt enkelhetens princip som gäller.
– Det låter som om vi slåss för livet, men egentligen är det en kärlekslåt, berättar sångaren Michael Löfqvist när bandet pustar ut en stund i replokalsstöket.
Med ny, slimmad sättning valde de fyra kvarvarande medlemmarna i power metal-bandet Cryonic i november att byta namn och stöpa om konceptet helt.
– Vad vi än gjorde blev det metal. Nu har vi släppt det, säger Michael Löfqvist som tycker att det blir mer ”kärna” med bara fyra personer ombord.
I det nya bandet får var och en ta mer plats. Alla måste göra sin del, annars blir det tyst.
– Vi har kul tillsammans. Alla får utrymme, säger trummisen Johnny Olsson.
– På något rep var det någon som sa till Johnny: ”spela som (Motley Crue-trummisen) Tommy Lee”. Då föll poletten ner. Det blev drag, minns Daniel Gustafsson.
Med sina 39 år är han bandets ”yngling”. Övriga medlemmar växte upp under 70- och 80-talen. Daniel är däremot ett barn av thrash och lite hårdare hårdrock.
– Det är roligt att få spela med folk som varit med sedan 80-talet och kan relatera. Så fort man spelar någonting får man höra att det låter som Thin Lizzy eller en b-sida med Motley Crue.
Borta är Cryonics tydliga power metal-profil. Medlemmarna bejakar sin egen smak mer den här gången. De gillar band som Sixx A.M., Motley Crue och svenska Crash Diet. Och så Steel Panther.
– Vi gillar imagen och humorn. Det är en skön stil, säger Daniel Gustafsson.
– Att göra glamstuket, men inte göra det fånigt ... Man måste göra det med glimten i ögat, man kan inte ställa sig på scenen och vara allvarlig. Då funkar det inte. Tittar man på Slayer och den typen av band. Jag tänker ”Sluta. Le lite grand. Var inte så allvarlig”, säger basisten Crazze Krantz.
Tar det emot när det blir för dystert?
– Jag håller på med musik för att det är roligt. Världen håller på att gå under, men det skiter jag i. Varför ska jag gå omkring här i 60 eller 70 år och ha piss och pest för att folk är idioter? Nä, jag tänker inte göra det. Jag har deppat nog mycket i mitt liv, säger Crazze Krantz och fortsätter:
– Jag har varit nykter och drogfri i sex år och det är så jävla roligt allting (skratt).
Det är utåtriktat i både ton, text och image. En blandning av power metal och sleaze-rock, eller rent av en ganska ren form av hårdrock? Tankarna kring vad Mike Machine spelar går isär. Medlemmarna har ingen direkt etikett att sätta, men det märks att de är nöjda och stolta och de återkommer till att allt känns ärligt.
– Det är ganska smörigt, men skitigt. Smöriga refränger, säger Johnny Olsson.
– Vi gör bara vad vi tycker om. Det här med att måla sig och ha all utstyrsel, det älskar jag. Det har jag alltid haft. Jag har hållit på att larva mig så här i 40 år (skratt), säger Crazze.
Michael Löfqvist ser tillbaka på sig själv som 15-åring. Han tycker att Mike Machines medlemmar har hittat varandra i ”the old school”.
– Det känns som att vara hemma igen. Vad har jag gjort i alla år (skratt)?
De tycker att gruppnamnet personligt och lite dubbeltydigt då sångaren heter Micke och det dessutom är en del mikrofoner, ”mikes”, i omlopp då de övriga medlemmarna bidrar med stämsång.
De satsar hårt, repar ett par gånger i veckan och går in i studion så ofta de har råd. Just nu handlar det mesta om att marknadsföra sig. Mike Machine har redan varit med på en samlingsskiva i Slovakien, dit de för övrigt ska åka och spela till hösten. Planen är också att medverka med en jultolkning på en samling med jultema.
– Vi vill att det här ska lyfta. Vi vill ut och turnera, säger Johnny Olsson.
Vad man förväntas göra eller inte göra när man passerat 40 eller 50 rör inte medlemmarna i ryggen. Mike Machine är från hjärtat. De vill vara tydliga och genomtänkta. Individuellt smink och ”utstyrsel" drar de gärna på sig, som i den aktuella videon till låten ”Alive”.
– Det är en skitkul grej i sig tycker jag, säger Johnny Olsson.
– Det är ju bara vi. Det är skönt att få vara sig själv, säger Michael Löfqvist.
– Att ”mejka” sig och de här bitarna ... Och mitt långa hår … Jag tänker ha det så länge jag har nå't jävla hår. Och det är så roligt, säger Crazze Krantz och garvar igen.