Uppgraderat skräp rena medicinen

Egentligen går det varken att fotografera eller beskriva vad Sirqus Alfon sysslar med i den här showen, så att det blir begripligt för någon som inte sett det kultur- och nöjesskräp som denna kvartett samlat in till sin högteknologiska uppgradering.
Allt presenteras med fantasifulla ljud- och ljuseffekter som placerar publiken inne i ett dataspel. Där kan precis vad som helst hända eftersom det är tre egotrippade världsmedborgare och en bananälskande norrman som bestämmer.

I början trodde jag faktiskt inte att jag skulle stå ut i en och en halv timme. Konversationen mellan de fyra alter egona med var sitt spejsat instrument var närmast obegriplig, de cirkusartade konsterna tycktes mig inte det minsta märkvärdiga, skämten var jättebarnsliga och det bara fortsatte och fortsatte i rasande fart till all möjlig musik, allt möjligt prat, en kavalkad av exakt tidsinställda ljudvågor, färgat ljus och mänsklig energi utan annan mening än själva upplevelsen i varje sekund. Men jag fick inte huvudvärk, jag fick något nytt som jag aldrig varit med om förut och som jag blev glad av.
Efteråt känns det som om någon befriat mitt undermedvetna från alla uttjatade låtar som fastnat i skallen, intrycken av alla fula scenkläder som jag någonsin sett användas, alla flåsiga höja-stämningen-trix, pinsamma tystnader, dåliga skämt, tillgjorda poser och billiga rökeffekter som parkerat där under mitt liv.
Och det tack vare fenomen som bluetooth, laser, zoom, pixlar, projektioner, fantasi, självironi, humor och ett par 3D-glasögon i papp som nödvändig medicinering. Jag känner mig redan frisk. Tack Sirqus Alfon!