I ett samarbete med rikskända kören Orphei Drängar 2016 fick Dyall och kumpanen Rennie Mirro samarbeta med sopranen Jeanette Köhn och Trio X (Lennart Simonsson, piano, Per V Johansson, bas, och Joakim Ekberg, trummor) för första gången.
– Det var så roligt att jobba ihop. Vi kände att vi måste göra om det.
Dyall öser beröm över Trio X.
– Det är en ynnest att spela med dem. De är en sådan support. Ibland glömmer man av sig när man står och lyssnar på dem; "just det, det är ju jag som har entré nu" (skratt). De kommer att framföra några instrumentala pärlor på egen hand också.
.
"Happy days are here again" bjuder på välkända låtar från efterkrigstiden. Det blir dåtida hits, standards och musikallåtar, plus några nummer ur stjärntrion Swe-Danes repertoar. Det blir smoking, fluga, klänning och på ett hörn tar artisterna på sig steppjärnen.
Det låter som om det blir mycket positiv energi?
– Det är väl andan. Det och lekfullheten. Vi blandar och ger och det blir även potpurrier. Under en och en halv timme är det mycket som trycks in.
Vad har den här eran betytt för dig som sång- och dansman?
– Någonstans är det ju mina rötter. Far och mor är av den generationen. Det har satt spår i mitt fundament och är lite av anledningen att jag håller på. Jag minns när jag var liten och satt med storasyrran och såg söndagsmatinéerna på tv, filmer med Gene Kelly, Fred Astaire, Ginger Rogers ... Det blev lätt att välja spår.
Vad var det som lockade i det du såg och hörde?
– Som barn är det ju optimismen. Senare, när man fördjupar sig märker man hur komplext, snillrikt och vackert det var.
Swe-Danes låter som en liten uppstickare?
– Ja, man letar efter material som sticker ut. På en basar för många år sedan kom jag över en vevgrammofon med stenkakor, bland annat en med Swe-Danes. Jag tyckte att det var ballt redan då.
.
Karl Dyall pratar om dåtidens naiva optimism som behövdes i världsläget och som går igen i programmet.
– Det blir nostalgi och svunna tider. Det är kul att vrida tillbaka klockan och minnas.