Att "Idol" kan vända upp och ner på tillvaron för deltagarna är välbekant vid det här laget, men frågan är om någon fått utstå så mycket kärlek och hat på samma gång som Jens Pääjärvi fick 2005. Den då 17-årige Nybysonen fick tuff kritik från juryn, vilket ledde till en våg av sympati för Pääjärvi. När "Operation: Rädda Jens" inleddes från tittarna trissades konflikten upp ytterligare och orden blev ännu vassare. I kvällstidningarna talades det om mobbing, röstningsfusk och en norrländsk konspiration.
– Folk gnällde på mig och det var den där "Rädda Jens"-kampanjen som jag bara kan titta tillbaka på och skratta nu. Det var väl kul att folk brydde sig, säger han.
I dag bor han i Gävle med sambo och barn (andra barnet beräknat 2 oktober) och jobbar som personlig assistent. Men musiken har han inte gett upp och Jens Pääjärvi turnerar runt som trubadur och med coverband.
– Allt gick väldigt fort och därför kände jag att jag behövde ta igen det jag gick miste om från början, det här med att stå och harva inför ingen på en sjaskig krog någonstans i Sverige (skratt). Det har varit lärorika år och jag har blivit vuxen nu, en helt annan Jens än den som norrbottningarna såg då, berättar han.
Efter "Idol" gick han ett år på Kalix folkhögskola innan han släppte soloalbum 2008 och därefter flyttade till Sundsvall för att fronta dansbandet Swänzons. Men samma hysteri som under tiden som tv-kändis har han inte upplevt igen.
Hur ser du på stormen kring "Idol" i dag?
– Jag tror att det förstorades mer än vad det behövdes, det är klart att det aldrig är kul att stå på en stor scen i direktsänd tv och få en massa kritik. Men i slutändan är det vad programmet går ut på, säger han.
Men, som 17-åring, borde det vara jobbigt att hantera?
– Jag valde det ju själv. Det hade gått en säsong och jag visste vad jag gav mig in på, det går inte att skylla på någon annan.
Hur påverkade programmet dig?
– I början kändes det som en börda, jag tappade bort mig själv i hela grejen med kändiskap. Det tog många år innan jag studsade tillbaka och sedan upptäckte jag att man verkligen måste jobba för att stå på scenen.
På vilket sätt tappade du bort dig själv?
– Jag var 17 år och gick från att aldrig ha stått på scen till att ställa mig framför en kamera med miljontals tittare bakom. Från början går du omkring på gatorna i Stockholm totalt okänd och plötsligt börjar småflickor – och flickor i ens egen ålder – springa efter en. Jag fick väldigt mycket uppmärksamhet, uppmärksamhet som jag inte var beredd på. Det fick mig att tappa mig själv någonstans innan det gick över, men jag fick några törnar längst vägen.
Vilken typ av törnar?
– Det gamla vanliga. Krossade hjärtan, krossat hjärta, sådana saker. Inga detaljer mer än så (skratt).
Men det var trots allt en framgångssaga för Jens Pääjärvi från Nybyn.
– Det slår en då och då när folk säger att jag slog ut Måns Zelmerlöw, "ja, just det – det gjorde jag" (skratt). Men det spelar ingen roll i det långa loppet har vi ju sett, se på Danny Saucedo som är en av landet största artister i dag. "Idol" är väl en tävling, men framförallt är det ett sätt att synas, säger han.
– Bara för att du tar dig långt behöver det inte betyda en framgångsrik karriär. Det är jag ett bevis på.