Danska black metal-akten Myrkur släpper snart sin första EP och har fått positiva reaktioner på sin blandning av körmusik och old school-black metal med influenser av Ulver, Darkthrone och Mayhem. Hon själv ser sig inte som en akt.
– Jag brukar säga att jag inte ser mig som ett enmansband. Jag ser det som mig själv, som något jag gör, säger hon.
Med undantag av trummorna har hon spelat alla instrument själv och även mixat själv. Den självbetitlade EP:n är inspelad i hennes hus i Danmark.
– Jag växte upp i norra Danmark, ganska isolerat. Jag var ensam mycket vilket är anledningen till att jag gjorde allt själv. Det var inte så mycket till val, jag kände inga andra att spela den här musiken med.
Stora frågor om livet
För många människor är steget stort mellan klassisk musik och black metalens råa brutalitet med diskanta gitarrer, disharmoniska element och skriksång. Icke så för Myrkur. Skolad inom den klassiska musiken men med långvarigt intresse för metal-musik har hon inga problem med att se släktskapen i musiken.
– De hänger fundamentalt ihop. Om du går tillbaka några år så var klassisk musik det som var populärt. De skrev om ämnen som berörde mörker, död, kärlek, rädsla - stora frågor kring vad det innebär att leva. Och de omfamnade det mörkret. Nu gör inte folk det så mycket.
– Jag förstår inte människor som inte förstår att livet också är smärta och mörker. Det är så många som inte vågar gå till de platser som black metal vill ta en till. Jag har mycket ilska inom mig, vilket är anledningen till att jag vill uttrycka mig med den här musiken och kan relatera till mycket i den. Det här projektet betyder mycket för mig, säger hon.
Edvard Grieg urfader
Hennes egen bakgrund i klassisk musik avspeglas inte bara i hennes musik, utan också i hur hon ser på black metal som helhet.
– För mig är Edvard Grieg black metalens urfader. Hans musik är så aggressiv, romantisk, episk och vacker men också så mörk, spöklik, frusen och nordisk.
Det var också med känslan av barndomens Edward Grieg hon kunde relatera till black metal för första gången.
– Jag visste direkt, redan som ung, att den här musiken talar till mig på ett sätt som övergår det vanliga. Det kändes likadant som när jag som barn hörde Grieg för första gången. Det är ett eko i mitt hjärta, det jag växte upp med, och jag kände samma sak när jag hörde black metal för första gången.
Där många lyssnare bara hör disharmoni och skrik ser hon något annat, och poängterar att det är olika för olika människor.
– Turligt nog för oss människor beror det på vad vi hör när vi lyssnar. Vad som är hemskt och vad som är vackert är olika för olika människor. Det är något jag känt länge i min kärlek till black metal. De flesta hör inte musiken i det, den råa skönheten.
Inget motstånd som kvinna
Verksam i en genre som nästan uteslutande dominerats av män sedan den kom till i början av 90-talet känner hon själv inget motstånd på grund av att hon är kvinna.
– Det roliga är att ingen metalmusiker eller fan är speciellt förvånad över det. Det är mest journalister som frågar om det. Men inga män som jag pratar med har några problem med det.
Hon tycker inte att de känslor musiken förmedlar har något med kön att göra.
– Jag skriver om naturen, om nordisk mytologi och om dualiteten i livet och musik. De innehåller alla ondska och godhet och mörker och ljus. Jag tror att det gäller både för män och kvinnor, säger hon.
”Vill vara anonym”
Trots det stora intresset vill hon vara anonym så länge hon kan och vill att folk istället ska fokusera på musiken och vad den försöker säga.
– Jag vill vara anonym så länge internet tillåter det. Jag tycker inte att min personlighet, färgen på mitt hår eller vad jag äter till frukost har något att göra med det jag vill kommunicera i min musik. Jag vill hellre vara det som folk lyssnar på, och att de litar på vad de tycker, säger hon.