Om kärlek och krig vid älvkanten

"Krigsoperan" är ett både annorlunda och storslaget projekt som spänner över tidsrymder, nationsgränser och språkbarriärer. Dramaturgi, text och musik är en enda lång kärleksförklaring till människor och djur, himmel och jord. Mot en lokalt förankrad bakgrund av finska kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland, berättas en allmängiltig historia som uppmanar krigs- och våldsuppviglare i hela världen till besinning.

Eftersom librettot och den talade texten framförs på flera språk, finns två textmaskiner i den amfibieliknande teaterarena som byggts upp vid Torneälvens strand. Rundeln är fri från publikplatser på ett ställe så att Björkö kyrka i Finland, bara några årtag bort, bildar fond. Mitt emot öppningen, vid rundelns motsatta ytterkant, sitter orkestern på en hylla ovanför en upphöjning av scenytan, med kvällssolen bakom sig.

Orkestern består av ett handplockat svenskt-finskt tiomannaband, som på ett avgörande och stundtals nästan övertydligt sätt gestaltar handlingen och bidrar till att förflytta publiken mellan olika sinnesstämningar och platser. Göran Forsmark som övertygande spelar två helt olika personligheter - major Lagerborg (i första akten) och general Sandels (i den andra) - intar samma slags drivande ställning i den talade delen. Så gör också sopranerna, nornorna, i den sjungna. Det är dessa tre komponenter som ger liv åt text och musik och utgör det sammanhållande kittet i berättelsen, tillsammans med körsångarna som också agerar "folket".

Regissörerna bjuder på många symboliskt laddade och dramaturgiskt välfunna överraskningar. Jag kommer flera gånger på mig själv med att associera till filmiska scenerier snarare än till teatrala - eller till opera för den delen.
Musiken är lika vacker och berörande som texten, ömsom sorglig, glad eller humoristisk, med inslag av både marscher, folklåtar, klezmer och symfoniska sjok. Samma slags svängiga brygd har författaren använt sig av, ändå är grundtemat orubbat melodiöst och medryckande.

Under genrepet fallerade tyvärr tekniken en hel del, och den mänskliga faktorn gjorde sig också påmind. Jag hoppas att både ljud och textmaskin fungerade felfritt under gårdagens urpremiär och gör så under hela spelperioden. Varje kväll till 12 juli kommer cirka 1 200 människor från hela Norden att finnas på publikplats.
I en föreställning med både amatörer och proffs inblandade, blir ofta skillnaden mellan begränsningar och topprestationer extra tydliga. Falsksång kan till exempel vara befogat i form av krigiska dissonanser, men blir pinsamt störande i en kärlekssång. Sådant är betydligt svårare att göra något åt än repliker som inte sitter, men det bestående intrycket av "Krigsoperan" är att jag varit med om något storartat.