Familjär Cabaret för hemlösa

medverkande: Sven Wollter, Philip Lithner, Linda Wincent, Pär Andersson, Görel Särs, Gustav Ekman Mellbin, Therese Lindberg, Peter Varg, Kalle Nyman, Nadia Hussein, Olle Nyman, Lina Wollter, Adam Randle, Charlie Challis, Vilde Moberg och kapellmästare Bengt Ernryd.Längd: 2 timmar, 30 minuter inklusive paus.Publik: Cirka 150.Plats: Norrbottensteatern, söndag kväll.Insamlad summa till de hemlösas tidning: Cirka 15 500 kronor.

Vilde Moberg sjöng en cover på Tom Waits låt "Christmas card from a hooker in Minneapolis".

Vilde Moberg sjöng en cover på Tom Waits låt "Christmas card from a hooker in Minneapolis".

Foto: Kenny Johansson

MUSIKTEATER2015-03-23 19:55

Cabaret

för hemlösa

När Sven Wollter inleder kvällens cabaret är det med Cyrano de Bergeracs monolog och solidaritet i blicken. ”Cabaret för hemlösa” sätts upp som välgörenhetsevenemang för hemlösa, och den stora ensamblen bjuder på sång, musik, trolleri, diktläsning och improvisationsteater.

Löst sammansatt med utrymme för improvisation i programmet och dialog med publike,n är det en väldigt familjär och opretentiös stämning i salongen. Hela kvällen känns som ett möte gamla vänner emellan. En liten men entusiastisk publik gör sitt till. Det jublas, stampas i takt och skrattas.

När jag dagen efter föreställningen skriver denna recension är det många nummer från kvällen som satt sig och stannat kvar. Adam Randles läsning av Kent Anderssons dikt ”Kärlek” gör ensam cabarén värd att se.

Görel Särs virtuosa uppträdande på dragspel bränner sig fast och Philip Lithners polis är svår att glömma. Sven Wollters tidigare nämnda monologläsning samt hans framförande av Kent Anderssons rapp ”Medelålders män” är även de höjdpunkter.

Det finns fler att nämna, men poängen är att det här både håller klass och är trevligt. Det finns utrymme för skratt och allvar, högstämdhet och jordnärhet. Kvällens upplägg och form möjliggör detta utan att det upplevs spretigt, utan att det blir pretentiöst, utan att det för den skull blir ensidigt och glättigt. Det finns både djup och stora doser humor, en kombination som inte är helt lätt att ro i land.

Efter föreställningens slut kommer jag att tänka på att jag saknar den här typen av kvällar. En plats att träffas på, med kvalitativ underhållning utan att det för den sakens skull blir så uppstyrt. Där det finns utrymme för dialog mellan scen och publik, där man kan dela något tillsammans.

Kanske används cabaret-formen för sällan nu för tiden. Den ersätter inte tyngre, mer uppstyrda produktioner, men som variation är den verkligen fantastiskt trevlig. Kvällens ensamble gör ett bra framträdande, publiken är glad och entusiastisk. Det räcker långt.

Not: Förutom den stående insamlingen som publiken kunde bidra med i valfria valörer anordnade man även auktion till förmån för kvällens välgörenhetsändamål. Tavlor av Mats Risberg och Erling Johansson såldes till högstbjudande, och pengarna gick oavkortat till kvällens insamling.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!