”1375 steg är det till min heliga plats/En stunds eftertanke innan livet tar ny sats.”
Orden är från sången ”1375” steg” om promenaden från Ola Engströms hem i Gammelstads kyrkby till kyrkogården där hans dotter ligger begravd. I höstas, lagom till allhelgonahelgen, släppte han en musikvideo till låten som snabbt fick närmare 3000 visningar på Youtube. I en kort filmsekvens på slutet ser man en glad, levande tonårsflicka som skickar ”skogspussar” till betraktaren.
Nyårsdagen 2012 var Ola Engström hos vänner i Stockholm. Då kom telefonsamtalet om att Ella var död. Hon hade firat nyår med sin pojkvän i Piteå. Gasen på skotern låste sig och den skenade rakt in i ett träd.
Känslorna som drabbade Ola Engström går inte att beskriva.
– Det är väl det värsta som kan hända en människa.
Han och familjen skyndade ut till Arlanda för att ta första möjliga plan hem. I en radiodokumentär som sändes nyligen i P4 berättar han om tragedin. I den här artikeln ska det handla om musikens betydelse i livets upp- och nedgångar.
Redan natten efter att Ella dog började han skriva sångerna som har hjälpt honom vidare.
Ola Engström blev tidigt musikintresserad. Hans storebror kom hem med skivor med Bob Dylan, Pink Floyd, Ola Magnell och Ulf Lundell som de lyssnade på.
När han var 16 år visade en äldre kamrat hur han kunde spela ett antal Bob Dylan-låtar med tre ackord på gitarr.
– Då tänkte jag att det där måste jag prova också. Snart fick jag ta över brorsans gitarr.
Han fortsatte sjunga och spela genom livet och ”fuskade lite som pubtrubadur”. Men inte förrän han var över 40 år började han på allvar skriva egna låtar. Det var bara några månader innan Ella dog.
Vid den här tiden hade han startat en duo med vännen Micke Boström.
– Ella lyssnade mycket när vi repade. Hon var en stor supporter.
Ella och han gick ofta på konserter ihop. Gemensamma idoler var Winnerbäck och Laleh. När det släpptes en ny skiva satt de och analyserade låtarna tillsammans.
Ola Engström bestämde sig direkt efter olyckan för att han måste fortsätta leva.
– Jag pratade med en person precis efteråt som själv hade mist sin fru och sin dotter i en olycka. Han sa till mig att livet kommer gå vidare vare sig du vill eller inte. Hålet kommer finnas kvar, sa han, men du lär dig med tiden när du vill gå in i det.
Så har det blivit för honom också.
Efter Ellas död exploderade låtskrivandet.
– Jag skrev för att få ur mig mina tankar. Jag försökte skriva mig ur sorgen.
Till hösten gjorde han och Micke Boström föreställningen ”Livets betraktelser i dur och i moll”. Mottagandet blev varmt. För varje gång han pratade om sorgen och sjöng sångerna lättade det litegrann.
När han fyllde 50 fick han i present av en god vän att få två låtar inspelade och producerade för att ge ut i streamingkanaler.
Efter det annonserade han efter bandmedlemmar så idag har han gäng musiker som han samarbetar med om låtar, konserter och inspelningar. Han skrattar lite åt att det skulle dröja ända tills han var 53 år.
För ett par år sedan skrev han ”1375 steg” och bestämde sig för att göra en musikvideo till den. Det var ytterligare ett sätt att bearbeta sorgen. Men, betonar han, hans låtar handlar inte enbart om sorg.
– Jag hoppas att de flesta sånger jag skriver ska handla om livets glädjeämnen. Men det är klart, det blir mycket melankoli, tillägger han snabbt.
Hur ofta tänker du på Ella nu för tiden?
– Varje dag.