Egenskrivet är det rätta för Christina

Christina Gustafssons egenskrivna musik kan ses som en förening av jazz, popmusik och amerikansk singer/songwriter-tradition.
- Den musik jag gör har stråk av andra inslag. Den är ett resultat av all musik jag lyssnar på, säger hon.
- När jag skriver är jag inte jazzpolis med mig själv. Det blir inte jazz för sakens skull, utan för att jag gillar det.
Skivdebuten "Moments free" liksom senaste skivan "My move" innehåller till största del Christina Gustafssons egenskrivna jazz. "My move" beskrivs i recensioner som lättlyssnad och lågmäld. Några låtar valde hon bort för att de inte passade i sammanhanget.
Kvar på lager, berättar hon, finns låtar som är mer harmoniskt komplexa, avsedda för en banduppsättning med piano.
"Rigmors jazzsyster"
Christinas äldre syster är den kända jazzsångerskan Rigmor Gustafsson. I programmet för festspelen introduceras Christina som "Rigmors jazzsyster". Men Christina Gustafsson har en egen röst. Hon säger att hon vill utvecklas för sin egen skull.
- Vi har ingen konkurrens mellan oss. Jag får så mycket hjälp av att min syster är mer känd, säger Christina Gustafsson.
För att slippa jämförelsen hade det givetvis varit lättare om hon sjungit en annan genre än jazz.
- Men det är den här musiken jag vill göra.
Uppskattar öppenhet
Christina Gustafsson kan luta sig tillbaka mot den grupp av musiker som hon spelat med av och till i sju år. År 2006 befästes samarbetet med Max Schultz, gitarr, Erik Söderlind, gitarr, Martin Höper, bas och Calle Rasmusson, trummor, när Christina Gustafsson kvartett bildades.
- Hur de är som personer är av väldigt stor betydelse för mig. Attityden hos dem är underbar. Har man ett band man är oense med eller som det skapas schismer inom påverkar det jättemycket, säger Christina Gustafsson.
Förutom musikernas spel är öppenhet vad hon uppskattar mest med kvartetten.
I studiomiljö känner hon att det är lätt att haka upp sig på en ton eller en textfras. Ambitionen för inspelningar är alltid att "gå in och ge järnet".
Vill ha kvar grundidén
- Man kan göra många omtagningar, men jag vill ha kvar grundidén.
På sina skivor sjunger Christina Gustafsson berättande och med en tydlig frasering.
- Om man är avspänd och kommer in i musiken blir fraseringen inte något man måste tänka på, säger hon.
Målet är att fånga känslan av direkthet och närhet som musik kan förmedla.
Inte alltid självklar
Att två systrar från samma familj blir uppskattade jazzsångerskor kan bara betyda en sak: Att hemmet i Värmland fullkomligen kokade av jazz. Men så är inte fallet. Christina Gustafsson berättar att hon är uppvuxen med rock och nämner AC/DC och ZZ Top som äldre brorsan spelade.
- Det var en lärare som introducerade jazzen för oss, säger hon.
Musiken må vara självklar i Christina Gustafssons liv i dag, men i mitten på 90-talet hade hon något av en musikkris. Hon flyttade till New York för att ta reda på om musik var vad hon skulle hålla på med. New York visade sig vara den bästa staden att flytta till. Christina Gustafsson pluggade på The New School of Music och sjöng på små jazzklubbar på Manhattan.
På jazzklubbar som hon besökte imponerades hon av musiker som på scen alltid gav allt, något mellanläge existerade inte.
- Jag sökte upp den attityden för jag ville åt det för mig själv, berättar hon.
Räkna med örhängen
Programmet vid festspelskonserten innehåller mest material från Christina Gustafssons två skivor. Några jazzstandards är det också tal om. Hon nämner Charlie Chaplins "Smile" och godingen "Cry me a river", som hon nyligen spelat in på skiva.
- Några sådana örhängen kan man räkna med.
Visst är det skillnad att framföra eget material och klassiker, Christina Gustafsson har svårt för att välja vad hon föredrar.
- Det är mer utsättande med eget material. Jag har ett helt annat ansvar för musik och text. Standards kan bli mer avspända, men kan också ge en ordentlig kick. Det är en skillnad, men jag kan inte värdera den.

Egenskrivet är det rätta för Christina

Jazzsångerskan Christina Gustafsson gör sitt första musikaliska framträdande i Piteå i samband med Festspel i Pite älvdal. På söndag sjunger hon i Studio Acusticums Black box tillsammans med en sammansvetsad kvartett.