Filmmusik på
orgel och
klarinett
Årets midvinterfestival begynte under torsdagskvällen i filmmusikens tecken. Organisten Lisa Oscarsson och klarinettisten Emil Eriksson tog sig tillsammans an några av filmvärldens mest hyllade kompositörer. Med musik från såväl Pirates of the Caribbean och Harry Potter som Star Wars och Schindlers list är det onekligen ett publikfriande program som duon bjuder på.
Först ut är Pirates of the Caribbean med musik komponerad av Klaus Badelt. Varande en av de populäraste filmerna under de senaste åren är det få som undgått att höra dess musikaliska tema, till vilket den romdruckne piraten Jack Sparrow flyter i land i en sjunkande båt i första filmens inledning. Det är däremot inte alla som hört stycket spelas live på en orgel värd några miljoner. Tungt, fett, slaskigt och rått dånar orgeln för allt den är värd. Styrkan må ske på bekostnad av accentueringar, men det är svårt att inte slås av tyngden i styckets framförande. Ljuset i konserthallen gör sitt till, och när orgeln lyses upp i spökgrönt sken blir själva instrumentet det dödens skepp som i filmen seglar på ett hav där drunknade själar söker sin frälsning. Trots bristen på punktuering och rytm är det en mäktig början på kvällens konsert.
När Emil Eriksson stiger in med sin klarinett i stycket ”Hedwig’s theme” ur Harry Potter är det ackompanjerat av feta bastoner från orgeln. Det är vackert och stämningsfullt och duon lyckas på sina ställen verkligen uppgå i en musikalisk enhet. Även i temat till Schindlers list, med sitt vackra intro på klarinett, får duon en fin enhet, omän svänget inte riktigt infinner sig i orgelns rytmiska synkop-komp.
Konserten är däremot inte helt utan problem. Astrid Lindgren-medleyt är inledningsvis otajt och mellanpartiet menlöst och mer eller mindre ourskiljbart. Först i temat till Mio min Mio får stycket själ och hjärta, då även till stämman av organisten Lisa Oscarssons vackra röst. Ett av konsertens problem är att musikalisk tyngd alltid sker på bekostnad av kontur och melodi. I partier där melodin faktiskt intar en viktig del i det spelade styckets identitet hade jag velat se ett annorlunda arrangemang till förmån för en mer utpräglad dynamik. Detta kan tydligt skönjas i Star Wars-sviten, komponerad av John Williams. Filmernas klassiska intro fungerar inte på grund av bristen på dynamik, allt blir en massa av ljud. Den klassiska delen från Imperial March låter bra, den får en pikant klang och ges ett storartat crescendo. Star Wars-svitens sista stycke har en mer avvägd dynamik och blir fantastiskt vackert.
Bäst är kvällens konsert när orgel och klarinett möts i dynamikens mitt. Orgel som kompinstrument är underskattat. När den ligger i bakgrunden och blir den fond mot vilken klarinetten spelar melodi blir konsertens verkan som starkast. Såväl i ”Hedwig’s theme” ur Harry Potter som i Ennio Morricones ”Gabriel’s Oboe” ur The Mission visar sig detta vara kvällens regel. Men ingen regel utan undantag. Kvällens sista nummer, ”Lovis vargsång” ur Ronja Rövardotter, spelas med endast orgel och återigen stämmer Lisa Oscarsson upp till sång. Låtens folkliga harmonier på en jätteorgel i kombination med sången är gripande. De höga stämmorna i styckets slut tillsammans med orgelns tunga ackord är kvällens vackraste parti.