Étonné
Duon Étonné består av Malin Hansson på sång och gitarr samt Kenneth Bakkelund på elgitarr. Inför fredagens spelning har de även tagit in bassisten Olov Domeij och trummisen Peter Turesson, även med i indiebandet Räksmugglarna. Detta visar sig ge mervärde. Duons singer/songwriter-pop lyfts till en nivå av djupare ljudbilder som påminner om postrockens transparenta lagerbyggen och organiska dynamik. Inledande låten "The sky" börjar som en nedtonad singer/songwriter låt, men förvandlas, utvecklas och blir något mer. Malin Hansson har en fantastisk röst, glidande och och växande om vartannat. Det är läckert hur bandet bygger ljudbilder där sången i sig själv är en del av landskapet. Inte som dess kommenterande röst och ögon, utan ett eget element i sig själv, som luft som ger jorden kontur.
"Someoneelse" är en intensivt känslomässig låt med snyggt gitarrspel. Kenneth Bakkelunds minimalistiska gitarrslingor med hårt pådraget reverb tillför djup känsla till den intensivt stegrande låten. Det är melankoliskt med energin hos en storm som successivt ökar i styrka och katharsiskt som höstregn som blandas med tårar. En positiv aspekt är att man valt att använda kontrabas istället för elbas. Olov Domeijs basspel ger en organisk känsla som tillför låtarna liv och djup. Peter Turessons trumspel ger accent till låtarnas raka struktur, tillför puls och dimension. Det ligger något i vad min granne i publiken säger: "Han får trummorna att sjunga". Det är en väldigt bra summering.
Bandets repertoar har en aspekt av illusorisk mångfald. Trots att låtar som "Someoneelse", "My mother" och spelningens femte, ännu otitulerade låt på många sätt liknar varandra finns ändå en stark känsla av individualitet i varje nummer. Spelningens stora behållning är dess byggande kraft, det vilda som byggs upp inom varje låt. Malin Hanssons röst förtrollar spelningen igenom och musikerna kompletterar varandra. Sjunde låten, "Sunday morning", är kvällens mest renodlat poppiga låt, rak och radiovänlig, men tack vare känslan som uppstår på scenen försvinner den inte in i slentrianträsket av stereotypa, raka popdängor.
Avslutande "A songabouthim and her" är en jazzig historia som sticker av radikalt mot resten av kvällens repertoar, med sin monotona basgång och synkopkomp på gitarr. Peter Turessons känsliga trumspel gör mycket för låtens häng och variationsrikedom. Långt ifrån tråkigt är det en fräsch brytning mot kvällens tidigare låtar. Det här ger mersmak och spelningens enda problem är att den är åt skogen för kort. Med denna spelning och uppsättning musiker sällar sig Étonné till Piteås mest intressanta musikaliska akter. Mer av detta tack.