PPP Dead By April avskys av puritanerna för genvägen de tog via vinjettlåten till "Robinson" härom året. Den inställningen är bara för töntig. Alla sätt att nå ut med sin musik är ju bra. Men den väldiga framgången skruvar också upp förväntningarna på uppföljaren.
Och det känns som om bandet, med hjälp av låtskrivaren Pontus Hjelm som är tillbaka, skruvat konceptet minst ett steg till. Ännu mer kristallklara boybandshookar i hårdrocksversioner som körs genom den ännu värre stenkross som growlaren Jimmie Strimmell har blivit. Det blir rejäla krockar i varje låt, i bland nästan parodiskt. För det låter ofta som att varje låt handlar om ett monster som jagar en pojkbandssångare.
Men det innebär inte att plattan är utan hitlåtar. Tvärtom.