Matteifestival i Luleå. Andra kvällen med konsert i domkyrkan, och tonvikten lagd på sång. Innan konserten hör jag mina bänkgrannar tala om den fantastiska upplevelsen kvällen innan då "Figaros bröllop gick av stapeln i Kulturhuset.
Förväntningarna inför kvällens konsert är stor. Ingen torde heller ha blivit besviken, vi fick oss till livs vacker skönsång och ett virtuost orgelspel.
Jorma Hynninen, finsk baryton, inledde konserten med fem sånger tonsatta av landsmannen Jean Sibelius. Domkyrkans egen organist ackompanjerade och sången framfördes därför från läktaren. Något ovant för oss i publiken att inte kunna se aktörerna, lyssnandet fick istället hela koncentrationen. Stundtals kändes orgeln något tung och stark men Hynninens kraftfulla stämma gick utmärkt väl fram. Speciellt sången "Svarta rosor" gjorde ett starkt intryck.
Lunds studentsångare tog så över och inledde med Whitacre och hans "Lux aurumque. Vackert slingrade sig stämmorna kring varandra och kören tog nog död på en del fördomar om manskör och då i synnerhet studentsångare.
Vi har gärna bilden av käcka gossar i studentmössa sjungande "O, hur härligt majsol ler" och "Vintern rasat ut," framför oss. Man följde sedan upp med en traditionell fransk visa, "Konungarnas marsch." Här kunde vi konstatera att det här med återvinning inte är ett helt modernt påfund, i musiken har man alltid lånat och återanvänt melodier. Den här franska visan använde också Bizet i sin l`Arsiennesvit.
Med två franska folkvisor av J. Canteloube intog så Elisabeth Berg såväl scenen som publikens hjärtan. Enkelt och chosefritt och med en utmärkt höjd i framförandet. Markus Warg hade nu klättrar ner från läktaren, och spelade på kororgeln vilket var ett lyckat drag.
Med ytterligare fem sånger av Sibelius återkom så Jorma Hynninen. Nu från en plats framme i kyrkan.
Kontakten mellan publik och exekutörer blir en helt annan till fördel för bägge parter. Sångerna framfördes dels på finska och dels på svenska.
Kyrkorgeln kallas ibland för drottningen bland instrumenten, och med den utmärkta och mångstämmiga orgeln i domkyrkan förstår man att det kliar i fingrarna på en skicklig organist som Markus Warg. Med ett eget arr. På Sibelius "Finlandia," fick han ge prov på sitt kunnande både som musiker och arrangör.
På min fråga om han skrivit ner alla noter svarar han att inget är nedtecknat. Hela stycket är en slags improvisation, en annan sida av hans kunnande som dessutom rönt stor framgång, både här hemma och utomlands. Imponerande.
Återkom gjorde så Elisabeth Berg med två sånger där Puccinis "O mio babbino caro" är en riktig karamell. Vackert och med inlevelse vilket belönades med rikliga applåder. Återinträdde gjorde också Lunds studentsångare med fyra små sånger av Poulenc, och "Ave Maria" komponerad av E.Tubin. En aria ur Verdis Maskeradbalen, framförd av Jorma Hynninen fick också plats i programmet.
Så var det dags för finalen i kvällens konsert. Edvard Griegs "Landkänning." Ett bravurstycke för manskör och solist. Lunds studentsångare tillsammans med Jorma Hynninen och Markus Warg framförde detta stycke om Olav Tryggvesson från orgelläktaren och det hela blev ett praktfullt slut på konserten.
En liten undran infann sig hos undertecknad; om det låter starkt, är det också lika med bra? I det här fallet stämde det dock.