Sedan ett par månader tillbaka är hon och sambon bosatta i Mangskog utanför Arvika. Lisa Bjernhagen har haft en period när hon mått psykiskt dåligt, men nu mår hon bättre och känner att flytten har blivit en nystart. I kombination med flera musikprojekt (hennes andra band Unvoid arbetar på en ep) känns det sammantaget som ett lyft. Nu har hon skogen inpå knuten och det känns särskilt bra.
– Det är någonting med naturen och kraften där som gör att jag känner mig hel. Jag mår bra av att ha naturen nära. När jag var yngre trodde jag att jag var en storstadstjej, men senaste åren har jag känt att jag hellre vill bo nära skogen.
Naturen går också igen i presentationen av hennes senaste projekt, Skogsraah (uttalas förstås skogsrå).
– Jag tycker väldigt mycket om black metal som genre och konstform. Jag har känt att jag velat göra någonting eget utanför de band jag spelat i. Jag är inte jätteduktig på att skriva musik, men jag har mycket inspiration i mig. Jag började growla för något år sedan och jag har rösten och materialet. I augusti bestämde jag mig för att skriva.
Starka åsikter
En kväll föll alla bitar på plats. På en timme hade hon gjort två låtar.
– En feministisk profil föll sig naturligt. Jag satt och skrev om feminism i stort. Jag bloggar och skriver debattartiklar. Jag var arg och provade att skriva någonting som lät som en dikt eller låttext. Att jag skulle göra black metal och att det skulle bli om feminism kom på en och samma gång.
Du var arg. Var det någon särskild händelse?
– Det kan ha kommit upp när jag tänkte på en destruktiv relation som jag varit i. Jag är ganska insatt i vad som händer inom feminism i Sverige. Det var en blandad kompott av ilska kanske (skratt).
– Black metal med feminism känns som någonting nytt. Jag är feminist och har starka åsikter om patriarkat och hur samhället ser ut.
Visst är det lågor och hat i texten till ”Patriarkat”, som nu ligger ute på Soundcloud, men samtidigt är det tydligt feministiskt.
Varför gör du det här på svenska?
– Jag vet inte. När jag kände att jag skulle använda feminismen så kändes det självklart att det skulle vara på svenska. Det är väl i sig ovanligt, men då får jag verkligen utlopp för allt. Det känns äkta och att det är mina ord.
Med åren har Lisa Bjernhagens smak blivit allt hårdare. Under en längre tid har hon velat göra ett black metal-projekt, men tidigare inte känt att hon haft redskapen.
Vilka förebilder har du?
– Inom den hårdare musiken och bland kvinnor som growlar finns Angela Gossow i Arch Enemy. Hon är nästan ensam kandidat. Förebilder till den här musiken är norsk Black Metal, runt 1996 när det var som mest. Jag har lyssnat på många band från den tiden.
Skogsraah är ett enmansband. Lisa Bjernhagen har skrivit text och musik, men med sig har hon även producenten/musikern Anders Englund som spelar gitarr och bas på inspelningarna.
Vad vill du med projektet?
– Dels vill jag nå ut med mina feministiska åsikter och kunna influera och få folk att öppna ögonen. Sedan älskar jag ju att skapa musik och det är kul att få ut det.
– Feminism kan tyckas tabu inom black metal. Jag vet många kvinnor som är feminister som tycker att det krockar med att man gillar black metal. Det här blir ett nytt alternativ. Det är hårt, men behöver inte bara handla om Satan och religiösa saker som black metal brukar handla om.
Blandade reaktioner
Närmast ska Lisa Bjernhagen få ut tre låtar på Spotify. Hon har tänkt trycka ett antal fysiska exemplar av första singeln och på sikt vill hon göra ett album också.
Vad har du fått för respons?
– Det verkar vara så att man antingen älskar eller hatar det. Kvinnor som lyssnar på samma musik som jag har sagt ”Shit, du gör revolution, jäklar vad bra det är” medan män tycker att man inte borde blanda in politik i en så spirituell genre. Många tycker att det finns regler man ska förhålla sig till. Det är blandat, men så ska det väl vara.