Två flygstolar och en cello för Linnea Olsson

På vintern har hon ibland en luftfuktare till sina instrument och när hon flyger bokar hon en egen flygstol åt det känsliga instrumentet.

- Jag ska skaffa mig ett extra flightcase till cellon. Den kommer att se ut som Barbapappa, säger hon och skrattar.

Hur går det att sjunga och spela cello samtidigt?
- Det är rätt så knepigt, att både spela rent och sjunga rent (skratt). Det är det svåraste. Jag har lagt ner massor med tid på att öva.

Att hon måste sitta ner hela tiden är lite tråkigt, tycker hon.

- Man kan säkert stå upp och spela, men det känns lite "lökigt". Det är svårt att hoppa omkring.

Du får kanske skaffa pedaler, loopa dig själv, släppa instrumentet och skutta runt?
- Det kommer jag säkert att göra någon gång. Nu har du satt igång någonting här.

Hon är på väg från Stockholm till en spelning i Malmö när vi talas vid. Hemadressen har hon i sin uppväxtstad Halmstad. Det är inte så konstigt att Gyllene Tiders gitarrist Mats "MP" Persson har mastrat (lagt sista handen vid ljudet) på hennes nysläppta debutskiva.

- Det är en liten stad där alla känner alla. Han är en liten vetenskapsman när det kommer till ljud.

Härmade Fältskog
Linnea Olssons föräldrar är musiklärare och musiker. Livet har ganska naturligt kretsat kring musik och hon har aldrig behövt höra att hon ska "skaffa ett riktigt jobb". Hennes storebror Povel, trummis hos Robyn och en multitalang som även har remixat låtar åt sin lillasyster, har betytt mycket.

Ensamma stunder hemma i huset efter skolans slut minns hon mycket väl. Hon gick runt och härmade sångerskor.

- Agnetha Fältskog och Björk och, ohh, "Commitments"-skivan - tjejerna på den. Där väcktes nog en dröm om att bli sångerska. Jag tror att det har haft stor betydelse för det jag gör nu.

Redan som sexåring hade hon valt cellon, vid en prova på-dag på musikskolan, kanske för att det var coolt att instrumentet var så stort, gissar hon.

Vad uppskattar du med instrumentet i dag?
- Jag tycker om tonen i en cello och att man kan göra många olika ljud. Det är mångsidigt och man kan spela väldigt mörkt och väldigt ljust. Man kan använda den nästan som en gitarr också.

Linnea Olsson var hästtjej under uppväxten och en av låtarna på plattan heter faktiskt "Giddyup" (hoppla på svenska). Lyssnar man på låten känns det logiskt och hon beskriver hästar som ett slags sagodjur. Egentligen hade hon tänkt bli veterinär.

- Det gav jag upp när vi avlivade vårt marsvin (gapskratt). Drömmen dog med Hampus.

Hon beskriver sig som en drömmare, valde musikinriktning på gymnasiet och där föll allt på plats. Hon är utbildad klassisk cellist på Musikhögskolan i Stockholm. Via sin bror kom hon i kontakt med Maia Hirasawa och turnerade med henne och har även ingått i norska singer/songwritern Ane Bruns band i fem, sex år.

Vad har Ane Brun betytt för dig?
- Hon är en fantastisk person - rolig, snäll och smart. Det är inget tjafs. Jag gillar hennes musik. Det är ett guldjobb.

Under en längre sysslolös period började hon "flumma loss" på cellon och låtarna till plattan började komma. Hon gillade hur det lät och började spela in.

- Det ligger och pyr hela tiden. Jag samlar på mig inspiration och sedan kommer ganska mycket i en klump. Det skulle vara schysst att få disciplin och skriva en låt om dagen.

Hon lyssnar på musik när hon reser. Senast blev det Bat for lashes och gamla goda Carole King. Andra människors musik är en stor källa till inspiration. Linnéa Olsson har lyssnat på Björk i många år och säger att det måste ge avtryck någonstans i den egna musiken. Hela 80-talssoundet gillar hon och nämner entusiastiskt Prince, tidiga Madonna och aktuella M83.

Grymma svarta lådor
Linnea Olsson har nämnts i samma andetag som Anna von Hausswolff och Emiliana Torrini. Responsen har varit fantastisk.

- Det verkar som om folk tycker om kombinationen sång och cello. Många säger att jag gör någonting unikt. Det blir man ju jätteglad av.

Konserten i Piteå äger rum i Black box, får hon veta, till sin stora glädje.

- Svarta lådor är det grymmaste. För ljud, ljus och showupplevelse blir det inte bättre.