På en rosa heltäckningsmatta kommer Söderberg att lotsa publiken genom sin barndom, politiska aktivism och kamp för hbtq-rörelsen. Han blir superhjälte i kärlekens tjänst.
– Har vi inte alla drömt om att få vara ”superdeffade” och kunna flyga (skratt)? Men jag är inte mer superhjälte än dig eller någon i publiken.
.
Gaytenor har snällhet som hemlig superkraft. En tillgång som inte främjas tillräckligt i dag, menar Rickard Söderberg som hoppas kunna dra sitt strå till ett snällare och mer tolerant samhälle.
– Jag vet att jag är lite naiv, men tänk om folk kan komma ut från föreställningen med viljor och visioner om hur vi kan förändra världen. Jag hoppas att jag kan peppa publiken att bygga en mildare och mer kärleksfull värld. Jag ska försöka, om än det är lite storvulet (skratt).
.
När han själv kom ut som homosexuell i tonåren var det på det på ett rörande och föredömligt odramatiskt sätt. Mamman sa kort och gott att ”visst är det så att du gillar killar”. En stund senare hade båda föräldrar uttryckt sin respekt och kärlek och avdramatiserat det hela.
– Det var som om tiden stannade, som att vara i en aria, ett så förstorat ögonblick. Den villkorslöshet som fanns i det ögonblicket har präglat mig.
Den känslan bär Rickard Söderberg med sig och vill dela med sig av till sin omvärld, exempelvis i den aktuella föreställningen.
– Det stora ämnet är tolerans, hur vi ska vara tillsammans i den här världen. Hbtq-frågor är en del av det, men det är inte så mycket bara om sexualitet utan om hur man som människa ska kunna vara sin fulla potential.
.
Showens musik (han utlovar opera, musikalnummer och mycket mer), texter och ämnen är speglingar av en värld med lite mer glädje, värme och tolerans. Artisten kommer att visa bilder från när han själv var barn och även prata om den press som barn får uppleva, hur de kan bli ”deformerade” av påtryckningar från vuxenvärlden.
Han har själv erfarenhet från mobbning. Ynglingen som älskade smink och opera möttes i skolans korridorer av äldre kamrater som smetade ut sminket, nöp honom i bröstvårtorna och kom med nedsättande ord.
Det yrkesliv som skulle komma, ett omfamnande av operan och utvecklingen till en älskad sångstjärna med jobb på stora scener, är förstås en stark kontrast. Däremot har Rickard Söderberg aldrig drivits av revanschlust.
– Det är för mycket självhävdelse. Däremot har mina upplevelser danat mig till den jag är i dag. De som gjorde det där mot mig hade sin egen ångest och rädsla. Det kan jag inte hålla emot.
Han tar sats när han fortsätter:
– Men inget barn ska behöva uppleva sådana saker i skolmiljön! Alla vuxna har ett ansvar att gå in och sätta ner foten. Att ryta ifrån är att vara snäll. Det är ”rough love”.
.
Som offentlig person i frågor om tolerans och mångfald har han förstås fått en släng av hatarnas slev.
– Men de som inte delar det jag är och står för är en väldigt liten grupp. Det finns en förkrossande majoritet som stöttar.
En del av föreställningen bygger på hbtq-berättelser med lokalt perspektiv som Riksteatern samlat in runt om i landet, men det blir förstås mycket från Rickard Söderbergs egen horisont. I somras fick han dela med sig av sitt liv i ”Sommar” i P1. Nu tar han den berättelsen ett steg till.
– När jag gör radio kan jag ju inte se publiken. Nu får jag plocka med mig de här berättelserna, se publiken i ögonen och ses och kramas efteråt.