Efter examen vid Musikhögskolan i Piteå 1997 flyttade Anna Cederquist och Martin Harborg till Malmö där han har sina rötter. Där har hon jobbat på kulturskolor och musikskolor som pedagog i sång, blockflöjt och ensemble, parallellt med det egna musicerandet där både folkmusikgrupper och barnföreställningar ingår.
Blockflöjt med attityd
Under uppväxten testade hon sin brors blockflöjt och blev snabbt bra. På den vägen är det, men blockflöjtens "ställning" i Musiksverige, efter en 70-talsboom med klassundervisning på instrumentet, är inte den bästa.
- Det känner man av hela tiden. Ordet har en taskig klang. "Kan man spela blockflöjt professionellt?". Den har fått utstå mycket spott och spe, men jag tror att det kommer att försvinna, för nu är det nästan ingen som spelar.
- Det är tråkigt att skriva att jag spelar blockflöjt när jag presenterar mig. Man får inte direkt någon skjuts. "Jag sjunger och spelar blockflöjt", det kan låta väldigt epigt. Man får en amatörstämpel, alla har ju en relation till instrumentet.
Hon känner ett ansvar mot blockflöjten, att hjälpa den att få upp ett bra rykte.
- Man får verkligen jobba, både med sig själv och andra, för att vara en bra förebild. Spelar man blockflöjt får man köra järnet. Man kan inte stå och mesa i ett hörn.
Behov av lugn musik
Hemma i Piteå tillhörde hon Pite visklubb under en period och redan som barn blev hon inslussad i visans värld.
- Mamma har alltid sjungit visor. Evert Taube och hela grejen. Cornelis Vreeswijk och det där fanns ju mer på tv tidigare. Nu tycker jag att det har börjat komma tillbaka, visa i mer renodlad form men också att singer/songwriterpop går mer åt vishållet, den typen av berättande sång som jag tycker är fascinerande.
Cornelis och Hasse och Tage är textförfattare hon gillar och hon är även en nörd när det gäller riktigt tidig visa.
Sökte minimalmism
För två år sedan gick hon ut en musikproducentutbildning med inriktning på inspelningsteknik vid musikhögskolan i Malmö. Därefter har hon spelat in skivor åt andra, men suget blev stort att göra en egen vis- och folkmusikplatta. Tillsammans med Jens Ulvsand (bouzouki) och Olof Göthlin (fiol, viola) tog planen form.
- Jag sökte någon form av minimalism där det ändå skulle finnas väldigt mycket uttryck, att man skulle ta ner det till visformen och med små medel få fram texten och låta det vara lågmält.
- Det skulle låta väldigt akustiskt. Som ljudnörd ville jag prova mina vingar och se vilken ljudbild man kunde få, säger Anna Cederquist och avslöjar att stora delar av skivan är inspelade hemma i hennes sovrum.
"Deal" med Mattsson
Låtar av visfarbröder som Alf Hambe, Olle Adolphson och Cornelis Vreeswijk finns med, men också skillingtryck och en folklig koral från 1600-talet. Det som sticker ut mest på låtlistan är dock en låt av Andreas Mattsson.
- Jag gillade vad Popsicle gjorde och sedan hörde jag en jättesnygg låt som han skrev åt Sofia Karlsson. Våra mammor är bekanta och jag tänkte att jag kanske skulle fråga.
Sagt och gjort. Via skivbolaget fick hon mejlkontakt och Mattsson skickade henne en låt, "Vad jag nästan gjorde".
- Den var bra och det kändes jättekul. "Spela in den och spela den", det var "dealen". Det var jätteschysst. Att få samarbeta med honom vore fantastiskt kul, eller att få mejla honom en gång till kanske (skratt).
Gillian Welch en favorit
Till sommaren siktar hon på festivalspelningar med material från skivan och nu vill hon gå vidare och helst skriva nya, egna visor.
- Jag har påbörjat ett samarbete med en poet, Ida Linde, vars texter jag har tonsatt. Jag är väldigt stort fan av Gillian Welch (amerikansk countryartist) och jag har gjort översättningar på en del av hennes grejer.