Misstagen som stjälper Miss Li

Jag kan inte se så mycket Miss Li med band hade kunna göra annorlunda, ändå lämnar jag konserten med ett inryck av misslyckande.
Det beror på: Ett, scenen. Ska man ha en så pass stor scen som Södra hamn-scenen, måste man boka artister därefter. Visst, Miss Li har fyra skivor släppta och en hel drös med P3-hits under de senaste åren, men hennes swingjazzdoftande gladpop är inte gjort för de allra största arenorna. Hon jobbar på bra, men fredagens spelning är ett typexempel på när arrangörer motarbetar sina bokningar genom att inte sätta dem på rätt scen. Att ljuset därtill är undermåligt hjälper ju knappast.

Två, publiken. Inte enormt många, men en hel del, har ställt sig för att se Miss Li. Men förutom de dansande få längst fram verkar publiken ointresserad och är därmed inte engagerad i vad som händer uppe på scenen. Kontakten artist-publik blir noll.
Miss Li då? Ja, hon sköter sig som sagt riktigt bra på scenen. Hon bränner av hit efter hit och man inser att Borlänge-tjejen har varit med ett tag nu. När hon sätter sig vid sitt spetsklädda piano kommer hon till sin fulla rätt.

När också Klas Lassbo byter
basen mot sin cello svänger det riktigt bra i många låtar. "Dancing the whole way home" är en pärla om festivalkärlek och "Backstabber Lady" med både cello och klarinett hade rivit många
våningar om den jazzats lös i
Disney-klassikern "Aristocats". Riktigt bra jazzpop-sväng.
Det här hade kunnat bli en riktigt fin festivalspelning. Tyvärr tappade alla utom Miss Li bort den.