Upprepningar utan eftertanke
Titel: "Den nya världen - Reportage från revolutionernas Latinamerika" Författare: Kalle Holmqvist Förlag: Murbruk Förlag
Dejavu-känslan slår emot mig när jag läser Kalle Holmqvists senaste bok. Den tar läsaren till Chile, Venezuela och Bolivia, för att avslutas med två korta kapitel om varför demokratin är de fattigas vapen, samt en lite mer visionär text om risker och möjligheter för Latinamerikas kämpande folk i stort.
Ändå skulle jag lite slarvigt uttryckt vilja hävda att reportagen alltför mycket är som Detta-har-hänt-texter, dessutom i mångt och mycket redan berättade.Till exempel att militärkuppen i Chile var ett brutalt utryck för oligarkins vilja, och som vanligt, i synnerhet när det gäller Latinamerika, uppbackad av frihetsälskarna i Vita Huset och CIA. Och ett brott mot Chiles demokratiska tradition. Och så vidare.
Kalle Holmqvists ambition är att dissekera Chiles långa "övergång till demokrati" och se dess reella innehåll anno sent 2000-tal, kontra förra gången landet styrdes av en "socialistisk president" åren 1970-73. Hans slutsats är att medan Salvador Allende drevs av socialistisk övertygelse är dagens president, Michelle Bachelet från samma parti, mera en så kallad socialistisk president.
Nyligen hemkommen från Venezuela läser jag kapitlet "Revolution här och nu" med stort intresse. Det tar avstamp i Hugo Chavez stora valseger hösten 2006, men belyser också, och raljerar kring, svensk medias rapportering: DN och andra stora drakar utmålar att landet går i diktaturens riktning. Med mera. Sett i backspegeln hade dock kapitlet om Venezuela gärna fått vänta. Tilläggstexten om Chavez första folkomröstningsförlust i december 2007, som bryter ett flerårigt mönster, hade behövt mer tid och utrymme för analys och eftertanke.
Däremot känns det bra att författaren i kapitlet om Boliva, "De allra mest förtryckta", kallar saker vid sitt rätta namn. Bolivia är sedan Evo Morales valseger 2005 inne i en avkolonialiseringsprocess. Och inte, som det ibland sägs, påväg att bli en socialistisk stat - och så vidare. Bolivia är ju inte ens kapitalistiskt, som Holmqvist skriver. Det hindrar inte landets av hävd bättre bemedlade grupper att motsätta sig utvecklingen.
Så jobbar vi med nyheter