Ullmattor grundade i graffiti

En gerillaledare från Majorna i Göteborg gästar Luleå. Han basar över ett växande gatugäng med uppgift att skapa kreativt kaos. Grundaren av GOCC, The Guerilla of Creative Chaos, blev känd under namnet Ollio när han började måla olaglig gatugraffiti. Nu är han etablerad konstnär, berömd för sina tuftade ullmattor.

Så här ser en matta ut när den är nästan klar, med några få långa trådar som inte klippts av. Lägg märke till luggens reliefef.

Så här ser en matta ut när den är nästan klar, med några få långa trådar som inte klippts av. Lägg märke till luggens reliefef.

Foto: Karina Sundkvist

LULEÅ2011-01-29 06:00

I dag, lördag, har Jonathan "Ollio" Josefsson vernissage i Kulturens hus konsthall, där han visar både textil och målningar. Inför utställningen i Luleå, som hänger hela februari, har han hållit seminarium och föreläsning. Den sistnämnda handlade om hans väg från graffitin till konsthögskolan och vidare in i ett konstnärskap som tog fart direkt efter examen.

Han visade många bilder, till och med hans första graffitimålning fanns med, och avslutade med att berätta om sin gerillarörelse som började som "en rolig grej" men som vuxit mer och mer:

- Göteborg har förvandlats till en extremt fin och välstädad stad de senaste femton åren. Jag tycker att perfektionen är tråkig, det finns inget liv, inget kreativt kaos nånstans. Därför har jag under några år börjat leka med de roliga gubbar jag brukar sitta och rita. Jag har skapat en historia omkring dem och bjuder in andra att skicka sina gubbar till mig.

- Sidor från en gammal bok är bra att använda att rita på, då blir alla gubbar som ska användas till samma plats lika stora. Det blir lättare att sätta ihop delarna till stora affischer. Allt jag använder är tapetklister, det skyddar ett tag men inte för alltid. Gerillan jobbar mot den överförfinade staden.

Händelsekedja
Även om Jonathan Josefsson inte brukar fråga om lov när han klistrar upp sitt gerillagäng, tycker han inte att han gör något olagligt.

-  Jag väljer platser där det inte spelar någon roll och där brukar de få vara i fred.

För 15 år sedan började han måla graffiti med kompisar som höll på. Han var nervös och rädd i början, vilket han kom över, men känslan av att göra något olagligt gillade han inte med gatugraffitin.

- Jag åkte fast fyra gånger, men jag ville ändå göra det igen och igen. Storleken och färgerna på målningarna fascinerade mig, fast jag hade aldrig brytt mig om att teckna och måla förut.

Jonathan Josefsson vill använda hela kroppen när han målar, en orsak till att han gillar stora format. Allt detta har han nu tagit vidare, dels genom textilkonstutbildningen i Göteborg - den enda han kom in på när han sökte till samtliga konsthögskoleinriktningar - dels genom att ständigt experimentera med nya uttryck, material och former. Dessutom samarbetar han ofta med andra konstnärer och graffitimålare för att få och ge inspiration.

- Graffitin gjorde att jag blev mer och mer intresserad av annan konst och att börja teckna och måla för mig själv. Efter sex år kände jag att jag hade total koll på sprejburkarna och att det jag målade blev precis som jag skissat.

- Dessutom hade jag lärt känna graffitins oskrivna regler om hur det skulle vara. Jag hade nått ett mål och då var det ingen utmaning längre.

Textil var inte något som Jonathan Josefsson längtat efter att uttrycka sig med, men när han fick prova på tuftning under studietiden fann han något som enligt hans mening påminner mycket om graffiti i skapandeprocessen.

Rya utan knutar
Han gick ut konsthögskolan 2007 och de två sista åren där höll han enbart på med tuftning. Till examensutställningen på Röhsska museet visade han 15 mattor och det blev starten på inbjudningar till gallerier, gatumåleri och offentliga utsmyckningar i hela landet.

Jonathan Josefsson påpekade att tuftade mattor liknar ryamattor - men utan knutar eftersom tuftning inte sker för hand utan med en särskild tryckluftspistol (som kostar cirka 40 000 kronor). Ett finmaskigt tyg spänns upp och garnet skjuts in från baksidan, sedan skär pistolen av tråden.

- Nästan som en symaskin och det går bra att "sudda" eftersom det inte är några knutar. Men det blir dammigt, så det krävs en särskild lokal. Konstnärernas kollektivverkstad i Göteborg har en som jag håller till i.

Efteråt limmas baksidan för att allt ska hållas ihop.

- Till den allra första mattan jag gjorde räckte inte garnet och därför blev den inte fyrkantig som jag hade tänkt från början. Sedan dess har jag gjort oregelbundna format. Jag gillar när mattorna hänger på väggen, men man kan så klart ha dem på golvet också, säger han.

Vid utställningar brukar han också blanda sina textila skapelser med målningar, som han för det mesta använder akrylfärg till numera såvida det inte rör sig om utomhusbilder.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!