Sanfrid Eriksson var 56 år och bodde i Morjärv med hustrun Karin och fyra barn, när han hösten 1976 greps och anklagades för att vara rysk spion. Året därpå började makarna att skriva ner allt som hände i samband med den av Säpo konstruerade spionhistorien. Länsåklagaren och Säpopersonal har intervjuats, samtal har återgetts. Karin Eriksson, nu fyllda 80 år, har till slut också fått tillgång till Säpos hemliga material som uppgår till 2000 sidor. Därmed kunde boken färdigställas och tryckas.
- Våra berättelser spelades in på band direkt efter att Sanfrid släpptes från fängelset, för att komma ihåg alla detaljer. Året efter började vi nedteckna boken gemensamt. Sedan har vi skrivit från och till under flera år, ett kapitel då och då, konstaterar hon i ett pressmeddelande.
Uppfyllt löftet
Trots denna noggrannhet har boken länge legat ofärdig, i väntan på att innehållet ska kunna kompletteras med Säpos utredning, som i förstone hemligstämplades i 70 år.
- När jag efter 32 år äntligen fick se Säpos hemliga material, genom att det lämnades till Riksarkivet, skulle jag fylla 78 år och behövde således hjälp av barnen att färdigställa boken, säger Karin Eriksson i pressmeddelandet.
Hon är glad över att kunna uppfylla löftet till sin nu avlidne make, om att göra boken klar för utgivning. Samtidigt väcker det tråkiga minnen om angiveri bland grannar och andra i bekantskapskretsen, som genom sin vilja att rapportera minsta rörelse till Säpo utsatte familjen för baktaleri och kränkningar. Mediarapporteringen spädde på de otäcka stämningarna, vars följder Karin Eriksson har i färskt minne:
- De hemliga meddelarna skadade familjen oerhört. Jag blir djupt sorgsen när jag tänker på detta. Och jag vet ju vem de är efter att ha läst materialet.
- Flera finns inte längre. De behövde aldrig stå till svars för misstänkliggöranden och rena osanningar de spred om Sanfrid. De gick Säpos vägnar och verifierade den hotbild Säpo redan hade.
- Mycket var rena påhitt men amatörspanarna ville väl visa sig nyttiga och skarpsynta. Det var mycket kusligt att se i materialet hur Säpo byggde upp misstankarna med hjälp av dessa hemliga meddelare, hur de helt enkelt tillsammans konstruerade en spion.
Rykten och lögner
I Säpos material har hon också läst sig till att en del av amatörspanarna lurades in i bevakningen av hennes man under förespegling att det gällde andra brott än spionage.
- Avsiktligt eller oavsiktligt planterades tankar och ord i folks sinnen. Rykteskarusellen var i gång. Sanfrid var tvungen att hitta olika strategier för att inte förtäras av ryktesspridningen och kontrollen.
- Jag grät när jag läste vissa passager, när jag insåg hur illa Sanfrid och familjen har behandlats. Nog har jag anat hur Säpo arbetade, men när jag såg det svart på vitt blev jag mycket upprörd, säger Karin Eriksson.
Bokmanuset skickades till flera förlag och tre ställde sig positiva till utgivning. Att det utvalda blev Hjalmarsson & Högberg beror enligt Karin Eriksson på att det tidigare har gett ut böcker om säkerhetstjänster och kalla kriget. Om en vecka är det tryckdags.
Inom kort färdigställs också en hemsida som komplement till boken. På www.morjarvmannen.se finns ljudfiler med bland andra Sanfrid Eriksson, samt bilder.