Staffan Westerberg fortsätter sin kabarésvit
När Staffan Westerberg var i 14-årsåldern låg en bio i Luleå där Åhlénsparkeringen nu finns. Saga-biografen fungerade även som teatersalong och en del annat och det är denna byggnad och dess trotjänare dramatikerns nya kabaré på Norrbottensteatern kretsar kring. Det gamla paret spelas naturligtvis av honom själv och hans favoritskådis Sara Arnia.
"Glada änkans röv" är tredje delen av Staffan Westerbergs och Norrbottensteaterns sceniska svit om länet som började med "Pite 55" för nio år sedan och fortsatte med "Storgatan" 2006. Sara Arnia har varit med från början.
Foto: Bengt-Åke Persson
Det som Staffan Westerberg själv kallar en process, där en av förutsättningarna är att Sara Arnia är med i rollistan, började med "Pite 55" för nio år sedan och fortsatte med "Storgatan" 2006. Nästa lördag har "Glada änkans röv" urpremiär. Att den heter så beror på att upphovsmannen i sin ungdom hörde en primadonna som spelade Glada änkan fisa ljudligt på biografteaterscenen.
- En sorglustig tidsresa som uttrycker livsrädslan, gjord av en gammal man som brottas med förmaksflimmer så snart han inte står på en scen.
Ungefär så sammanfattar veteranen Staffan Westerberg sitt senaste samarbete med Norrbottensteatern.
- En filosofisk och poetiskt vacker trollerilåda som nyfiket tar upp existentiella frågor genom att skapa magi och samtidigt lär unga skådespelare att utforska sig själva som människor.
Så säger Teaterhögskolans förstaårsstudent Alexandra Pallfy från Stockholm om att vara med i uppsättningen av "Glada änkans röv".
Luxuösa studier
Hennes klasskamrat Harry Friedländer från Björnlunda i Södermanland, är också full av entusiasm:.
- Att få praktisera i en professionell miljö redan i ettan känns lyxigt och det är roligt att få göra det här som sin första produktion på teatern.
Staffan Westerberg är minst lika entusiastisk över samarbetet med ungdomarna på Teaterhögskolan som vice versa.
- Skådespelare är man om man är mänsklig och spelar ur sig själv. Jag är absolut ingen pedagog, men jag sitter inne med annan kunskap - den som är livet. Och jag behandlar alla likadant, alla ska känna sig som en i gänget.
Tillfälligt inhopp
Sara Arnia åtar sig sällan några roller numera. Men är man ett radarpar så är man. Utan henne hade det inte blivit någon tredje del, enligt Staffan Westerberg.
- Jag hoppar bara på vissa skutor och går inte upp på en scen till vilket pris som helst. Jag är ju pensionär nu och det här är första gången jag gör en roll sedan 2006, när jag var med i Staffans "Storgatan". Honom säger jag inte nej till.
Sara Arnia tycker det är härligt att arbeta med sin "hemmatrupp" på Norrbottensteatern igen, men gladast är hon över att samarbetet mellan scenskolan och teatern fungerar så väl.
- Så hade vi det när jag gick Svenska teaterns elevskola i Helsingfors 1956-1958. Vi lärde oss massor av att umgås med själva arbetet genom att få vara med i produktioner på en gång.
En inre värld
Sara Arnia förklarar att hon inte delar Staffan Westerbergs skräckblandade fascination över döden och övertygelsen om att scenen är räddningen för att hålla kvar livet, men hon tycker om att han vill vara och "tassa på hemmaplan"och att han "ständigt rör sig i en djup förundran" som hon uttrycker det.
De båda spelar ett par som lever i sina minnen och kabarén rör sig i tid och rum genom att den yngre delen av ensemblen representerar nuet och kommer med ifrågasättanden. Paret håller ställningarna i biografen i sin fantasi, trots att de vet att det egentligen är en parkering. På samma sätt går de Kungsleden, trots att de inte orkar rent fysiskt.
De två akterna innehåller referenser till både teater och film, samt olika musikaliska genrer. Lars Paulin står för musiken.
Lurar publiken
Om samarbetet med Sara Arnia säger Staffan Westerberg att de har ett kontrakt:
- Hon SKA vara med i processen. Vi trivs bra ihop för ingen av oss är några mjäkiga personer. Sara håller inte med mig jämt och det är bra. Jag har jobbat med många skådespelare genom åren och hon tillhör de bättre. Vi känner varandra privat, men umgås på scenen.
"Glada änkans röv" är enligt Staffan Westerberg en konkret föreställning som ska roa publiken, fast han blundar inte för svärta och trasiga existenser.
- Grina är ett bra ord, det är dubbeltydigt. Publiken ska grina, vi lurar in den i sorgen och startar med humorn. I andra akten dras golvet undan.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!