Det är en konst också att öppna en konstutställning. Tidigare biennaler har bjudit på utmanande, fantasifulla upptåg. Nu blev det tal, ett tal till och så ett till och sedan ytterligare några talare. Först utanför Norrbottens museum, sedan i Konsthallen i Kulturens hus. Och inte nådde talkonsten upp till den inbjudna konsten.
Bubbelsåpa
Efter de första talen fick vernissagepubliken i Norrbottens museums park var sin burk med bubbelsåpa. De behövde inte blåsa, bubblorna ordnade den friska vinden och såpan försvann raskt upp i glömskans himmel.
Men om öppningen är värd att glömma så finns det anledning att komma ihåg det som ända fram till den 14 september visas i museet och i Konsthallen. Det är konst från vår samtid eller som Elisabeth Lax, divisionschef för kultur och utbildning i landstinget, uttryckte det innan bubbelblåsningen:
- Nu får vi del av det mest spännande i konstvärlden. Det här förtjänar ett stort genomslag.
Snittar och vimmel
I museet åts det snittar och vimlades det längst ner och högst upp. Längst ner bland Hua Kuan Sais vattenfyllda buteljer på golvet med små fläktar. Han kommer från Singapore och kallar installationen Bottles and Fans och under utställningens gång kommer vatten att avdunsta och tonerna att förändras. Så det gäller att återvända till hans installation och följa tonlägets utveckling.
Fladdermuskroppar
Den som inte ville gå in i premiärvimmelträngseln kunde stanna upp utanför det röda tegelhuset och i kikare betrakta de små modellerade ansikten som med fladdermösskroppar sitter fästade högt upp på husväggen. Den som har skarp syn lär kunna känna igen Usama bin Laden i tysken Jan Thomas verk. Bat station, på svenska Fladdermusstation, kallar han det.
Inte långt från dessa mänskliga fladdermöss, på samma museivägg, tronar två bastanta kvinnobröst. Hampan fick importeras från Indien och har flätats på plats i Luleå till det som Roger Rigorth kallar Conspirative Cells, De Konspiratoriska Luleåcellerna. Aldrig har Norrbottens museum varit så toppless som denna sommar.
700 konstnärer
Under andra talomgången, när vernissagen flyttat över till Konsthallen i Kulturens hus, utropades också en vinnare bland de 25 konstnärerna. Det blev Antti Haase från Torneå för Portrait of Elli, som föreställer Elli Närhi som har den obotliga sjukdomen dystonia. Det är en interaktiv videoinstallation med riktat ljud och blir ett osedvanligt levande porträtt av en vacker kvinna. Ställ er på den röda mattan, mitt på den vita markeringen, så börjar Elli tala och röra sig, så mycket som sjukdomen tillåter.
Konstnärsgruppen Kilen med volontärer har haft en svettig tid att skapa denna femte biennal på 20 år. Konstnärlige ledaren Dan Lestander kunde räkna till 700 konstnärer från alla kontinenter sånär som på en, under de 20 åren.
- Det här är som en födelse och att föda gör också ont, sade han i ett av kvällens många tal.