Niemis bästa roman hittills
"Mannen som dog som en lax"Författare: Mikael NiemiFörlag: :NordstedtseNY BOK
De utrycks av Esaias Vanhakoski, huvudmisstänkt för mordet på den före detta tulltjänstemannen Martin Udde. Den som med rynkad panna tar emot orden heter Therese Fossnes, uppflugen från Rikskrim i Stockholm för att bistå den lokala polisen i utredningarbetet.
Den mördade 89-åringen, sedan 1980 boendes i kvarteret Texas i Pajala, hade slutat sitt liv med ett ljuster intryckt i bröstet. Och utan tunga!
Varför denna metod? Och varför detta till synes djupa hat?
"Mannen som dog som en lax" får mig osökt att tänka på Sjöwall och Wahlööfs "Den vedervärdige mannen från Säffle" från tidigt 70-tal, filmad som "Mannen på taket" av Bo Wideberg.
Det blodiga anslaget griper tag, men ju längre berättelsen går kompliceras frågan om offer och gärningsman. Likt en Ariadnes tråd får läsaren därför följa med till de bakomliggande orsakerna till händelsen. Det är inget försvar för brottet, utan ett försök att sätta saker i ett sammanhang.
Det fungerade för Sjöwall och Wahlööf och det fungerar även i Niemis roman. Skillnaden är bara den att Mikael Niemi är så mycket roligare att läsa.
Det beror inte minst på språket, där han ömson skriver prosalyriskt om Tornedalen, naturen eller älgjakten, för att en sida senare bli magisk realist á la självaste Garcia Marquez. Framför allt är han en jävel på att berätta en bra historia.
Humorn till trots, genomsyras boken av ett allvarligt tema om språk och språkförtryck. Om vad som kan hända med människor som förnekar, eller tvingas förneka, sina kulturella rötter. Här handlar det om tornedalsfinskan mäenkieli, "känslospråket", som för sex år sedan blev erkänt som minoritetsspråk i Sverige.
Man kan läsa Niemis roman som en 336 sidor lång hyllning till språkens mångfald. Även som ett inlägg i debatten om tvingande språkkrav, och indirekt frågan om hemspråkets vara eller inte vara.
Jag vill inte att boken ska ta slut, tänker jag under stora delar av läsningen. När romanens dominerande kärlekshistoria börjar kännas lite platt och förutsägbar, öppnar författarens magiskt realistiska penna plötsligt för en tankevändning bort från det nyss tänkta. Det får mig att utnämna "Mannen som dog som en lax" till Mikael Niemis bästa roman. Jag sätter helt enkelt upp den på min egen litterära kanon.
Så jobbar vi med nyheter