Minnen från malmhamnen

Henning Johansson, född 1922, bor numera i Alingsås. Han har arbetat på Svartöns bangårdar, bland annat under beredskapsåren.
- Själv har jag mest bidragit med att leta fram bilder till boken, dels i Luleå kommuns arkiv, dels på järnvägsmuseet i Gävle. En del har jag hittat bland mina egna foton, säger Jan Bergsten.
Udda nisch
Han var också redaktör för bok nummer fyra i serien "Järnvägsminnen" som handlar om Malmbanan.
- I den berättar Kirunabon Curt W Engström om sina nästan 50 år på Malmbanan.
Tommy Bäckström är en före detta lokförare som driver förlag.
- Han ger ut böcker om gamla fartyg, spårvagnar och andra transportmedel, och om människor, företeelser och platser kring dessa, säger Jan Bergsten.
I förlagets nostalgi-nich passar Henning Johansson in, med en 46-årig järnvägsmannabana.
Han började som växlare på Svartöns bangårdar i Luleå 1940. I ett utförligt pressmeddelande sammanfattar Jan Bergsten innehållet i boken skriftligt:
- Europas vapensmedjor ropade efter den svenska Lapplandsmalmen. Henning Johansson berättar om arbetet på Svartön, om hur kriget påverkade järnvägen, malmskeppningen och Luleå, om arbetsliv och arbetarprofiler.
- Det var inte bara malmfartyg som anlöpte kajerna på Svartön. Sommaren 1940 blev han vittne till hur ett stort fartyg med tyska soldater lade till vid kolkajen, hur soldater med dödskallemärke på mössorna steg över till väntande tåg mot Narvik, hur fordon och livsmedel lastades om.
Trevligt sidospår
Jan Bergsten har arbetat med boken i nära tre år och han håller också på att skriva en egen bok.
- Jag hade länge funderat på att skriva om Haparandabanan och Tornedalens fascinerande historik under första världskriget.
- Det var nästan bara i Haparanda som det gick att ta sig över gränsen mellan östra och västra Europa, säger han och tillägger:
- Böcker är ett mycket trevligt sidospår.