Martina stillade sin längtan mot norr

Martina Östlin växte upp i Östergötland, men säger att hon alltid längtat norrut.
- Sedan jag var fyra år har jag drömt om att få flytta till norra Sverige. Jag hade väl troligen sett bilder, men jag kan inte riktigt förklara varför jag alltid längtat hit. Det bara är så, säger hon.
Martina Östlin är 30 år. Hon började med att flytta till Västerbotten, närmare bestämt Umeå. Sedan bodde hon i Lövånger i tio år innan hon flyttade till Luleå.
- Nu vet jag att städerna i norr är lika vilken stad som helst. Det är naturen jag längtat efter, skogen och fjällen. Jag är engagerad i naturskyddsföreningen och älskar att vara ute i naturen alla årstider.
Arbetsort Piteå
Nu har Martina Östlin bott i Luleå ett år - ungefär lika länge som hennes första diktsamling funnits i bokform. Hon skrev den efter en skilsmässa, medan hon fortfarande hette Nygren i efternamn. Planer finns på en uppföljare, men de är vaga eftersom hon just nu läser mer än hon skriver.
- Jag har nyligen börjat läsa Piteå-Tidningen, säger hon och förtydligar:
- Jag vikarierar på Darub i Piteå som läser in sex dagstidningar till taltidningar som går att lyssna på, bland andra PT. Det var förresten i PT jag läste att Darub hade svårt att få personal med rätt kompetens. Jag gick en lärlingsutbildning via arbetsförmedlingen och har börjat vikariera nu.
Egentligen är Martina Östlin översättare, att arbeta med rösten som redskap är nytt för henne:
- Jag brukar mest översätta facktexter från tyska och engelska till svenska. Men det är svårt att få jobb.
Poesiuppläsningar
Hennes debutbok "Veta finns inte" har getts ut på förlaget Recito som har en bokutgivningstjänst via internet.
- De sköter tryck av 100 exemplar och säljer boken på hemsidan i tre månader. Sedan måste man köpa de som är kvar och jag fick köpa 60.
- Jag brukar medverka vid diktläsningar, till exempel Öppen scen som poesiföreningen Luleå slam och tanke anordnar med Kulturens hus. Då tar jag med mig och säljer och så försöker jag påverka vänner.
Martina Östlin ska medverka i två antologier som kommer ut i höst, tack vare kontakter hon fått på nätforumet poeter.se som uppskattat vad de läst. Hon har också försökt få medelstora förlag att ge ut två korta fantasyböcker och fler diktböcker. Hittills utan framgång och det var därför hon tog saken i egna händer till slut.
Behov av att skriva
Martina Östlin säger att hon började skriva naturdikter när hon var 22 år, för att hon hade ett behov av att uttrycka det hon tyckte var fint i skrift. Sedan blev dikterna mera personliga.
- Jag började skriva ner mina tankar och inte bara mina intryck. Jag funderar på allt möjligt, för jag har läst mycket sedan jag var liten.
- Men jag var aldrig bra på att skriva i skolan, för då tänkte jag mer på grammatiken än på innehållet.
- Nu har jag helt nytt material till en ny diktbok, men jag har ingen plan över hur jag ska ge ut den, konstaterar hon och ger PT tillstånd att välja en av hennes korta dikter i "Veta finns inte" för publicering.

Martina stillade sin längtan mot norr

Martina Östlin hade ingen anknytning till norra Sverige som barn, ändå längtade hon konstant norrut. Nu bor hon i Luleå, arbetar i Piteå, och skriver dikter och fantasy när hon inte är ute i naturen.