Vid urpremiären satt Lars Lundqvist dygnet runt i ishuset från 1 mars till 4 mars.
–Till slut började jag hallucinera. Det lilla ishuset förvandlades till en iskatedral.
Kortare tid
Enda kontakten med omvärlden var de mycket tjocka isväggarna och samtal med besökare som kunde skymtas bakom isväggen.
–Jag stöter fortfarande på människor som talade med mig genom isväggen. Häromdagen ville en kvinna ta en bild av mig med henne. Hon skulle visa sin man vem det var bakom isväggen på Vinterbiennalen 2006.
I Umeå blir prövningen något mindre, tiden i ensamhet med brasan i det slutna ishuset blir ”bara” två dygn.
–Besökarna kan inte stiga in och jag kan inte stiga ut, men det finns inget tak så vi kan kasta meddelanden till varandra och föra högröstade samtal genom väggen. Det sätter igång viktiga tankar om tillståndet i samtiden och samhället, säger Lars Lundqvist.
–Kanske är det också någon som står och väntar på mig när traktorn bryter isväggen på söndag kväll.
Studentskapelse
Vistelsen ensam i det taklösa ishuset kräver sin människa. Elden får inte slockna och det gäller att äta rätt.
–Det gäller att se till så att inte magen slås ut, säger Lars Lundqvist.
Det är konstnärskollegan Dan Lestander som värvat honom. Den till Luleå utflyttade Arjeplogsbon Dan Lestander är en av tre curatorer som sätter upp utomhusutställningarna under invigningshelgen. Han har också engagerat polske skulptören Miroslav Balka som med hjälp av 53 studenter gör en skapelse i Vänortsparken.
Dan Lestander har också engagerat gatukonstnären Carolina Falkholt, som under förra årets X-border art biennal gjorde en stor väggmålning i Luleå.