Var du en någorlunda aktiv musiklyssnare i början av 00-talet missade du knappast hiten ”Lucky day” med Frida Snell, tjejen med den småhesa rösten. Låten, ledmotivet till Fredrik Lindströms komedi ”Känd från tv”, var ett tag på allas läppar. Även hennes finstämda tolkning av Smashing Pumpkins ”Bullet with butterfly wings” fick fint gensvar. Sedan blev det tyst om Frida Snell. Väldigt tyst.
– Jag kände att jag ville plugga och flyttade till Umeå, förklarar hon.
Mötte Dalai Lama
Naturstudier lockade mer för stunden. Artistkarriären hamnade vid sidan om.
– Musiken är oerhört viktig. Jag spelar och sjunger och jag lyssnar varje dag, men den där proffssatsningen känns inte lika viktig alls. Jag tror inte att det är min grej att vara artist och låtskrivare på heltid.
– Ska man satsa hundra procent måste man marknadsföra sig själv. Just det är jag inte så intresserad av. För mig och säkert många andra känns det naturligt att skriva när man har inspiration. Jag har svårt se att jag skulle lyckas skriva låtar som ett jobb.
En häftig upplevelse var när hon på piano fick kompa en sångerska från Nepal när Dalai Lama var på besök i Globen.
– Det var fränt. ”Oj, ska jag vara med här”, tänkte jag. Han var jättehäftig. Vi var i samma rum och jag blev tagen av hans person. Han var så lugn. Det var mäktigt.
Bästa arbetsplatsen
Naturområdet lockade och så småningom valde Frida Snell jägmästarprogrammet på SLU.
– De flesta har sin egen bild av vad det är. Det är ju en gammal titel. Jag har gått den gröna, biologiska inriktningen. För tillfället är det mycket kontorsarbete. Jag jobbar som miljökonsult med miljökonsekvensutredningar av olika slag. Har man tur får man vara ute och inventera växter och djur.
I Stockholm kunde hon känna sig som den vilsna norrbottningen och nog är det ett tvärt kast till att plötsligt hamna på naturvärdesinventering i Älvsbyn.
– Det var ett fantastiskt jobb med fina skogar, världens härligaste arbetsplats. Man var på områden där inte fanns mobiltäckning och där man inte såg människor på flera dagar, berättar hon med inlevelse och säger att någonting hon verkligen gillar med Norrbotten är att ha den vilda naturen in på knuten.
”Euske” och Norrlåtar
Under de ”tysta” åren har Frida Snell varit med på några mindre musikprojekt och gjort gästspel på andras skivor. För ett par år sedan blev hon tillfrågad av några musikerkompisar från Kiruna att gå med i Frida & the Coolants och i början av det här året släpptes bandets debut. Det går inte att ta miste på entusiasmen över att få vara med i bandet.
– Dels är de jättesköna personer, dels tror jag att alla tycker att det är roligt att hålla på med just den här musiken. Det känns verkligen rätt.
– Det är skönt att inte vara beroende av sina musikaliska prestationer för det ekonomiska. Samtidigt brinner vi för det vi gör.
Bandet planerar redan album nummer två och musiken i fråga har beskrivits som ”rockabilly med inslag av mörk country och livsbejakande pop”.
– Jag gillar countryinslaget. Det ligger nära mitt hjärta.
Hennes egen musiksmak är bred.
– Senaste tiden har jag lyssnat mycket på folkmusik. Orsa spelmän och ett band från Finland som heter Gjallarhorn. Jag lyssnar givetvis på Euskefeurat till och från. Norrlåtar är också grymma. Dem får vi vara stolta över.