Ett samarbete som började för 30 år sedan, när de fann varandra på journalistlinjen på Kalix folkhögskola.
– Vi gjorde allt tillsammans. Vi var till och med ihop med samma kille. Fast inte samtidigt, säger Tove Alsterdal.
Tove Alsterdal, med rötter i Tornedalen, är den första som får äran att läsa Liza Marklunds nya kriminalromaner.
– Det är bland det roligaste som finns. När Liza har en ny kriminalroman på gång, säger hon.
– Tove är mina yttre ögon, någon som vill att det ska bli så bra som möjligt men som inte är någon redaktör, säger Liza Marklund.
Samma ryggrad
De berättar att de har samma grund att stå på. Till och med samma ryggrad, en sådan som består av stål och is. Det har att göra med att de båda är från norr.
– Det är otroligt viktigt var man kommer ifrån. Man kan aldrig byta ut de byggstenarna, säger Liza Marklund.
– Det här med rötter är ju intressant, det har jag funderat mycket på. Vad innebär det? Vi är ju inte träd! Vi sitter ju inte fast i jorden, säger Tove Alsterdal.
Att de kommer så bra överens har inte bara med ryggraden att göra. Utan även att de alltid sätter projekten främst och att de kompletterar varandra. Tove Alsterdal har en bakgrund som manusförfattare och har ett dramaturgiskt perspektiv.
Medan Liza Marklund vet vad som säljer.
– Du har ett otroligt handfast sätt att angripa språket. Den där enorma klarheten, att man måste vara tydlig. Det går liksom inte att gå omkring och vara luddig, säger Tove Alsterdal.
– Jo, jag har ju skrivit några löpsedlar. Jag hämtar mycket ur tidningsbranschen, för jag tycker att den är intressant. Den är mäktig. Och mina böcker handlar mycket om makt.
En annan gemensam nämnare är att de ägnar en stor del av tiden åt research.
Alternativ värld
– Det kan nog ha att göra med att vi är journalister i botten. Vi har jobbat mycket med research, och historierna blir så mycket bättre. Det är för att komma undan klichéerna som vi bär på, säger Tove Alsterdal.
– Man använder sig av världen, för att skapa en alternativ värld. Medveten närvaro är ju så modern nu. Men att vara författare innebär att vara medvetet frånvarande. Man måste se hur ljuset faller och lukta på jorden, säger Liza Marklund.
– Att vara författare är inte ett yrke, det är en diagnos. Man går omkring och låtsas och pratar för sig själv. Även om jag varit i Tornedalen flera gånger, så var jag tvungen att åka tillbaka dit när jag skulle skriva ”I tystnaden begravd”, jag var tvungen att låta mina karaktärer åka upp dit och se Tornedalen med deras ögon, säger Tove Alsterdal.