Showen Showtime med nu 61-årige Tomas Ledin startar pampigt som en riktig rockshow och Vi är på gång och några andra låtar rivs av i snabb takt.
Sedan följer några fiffigt iscensatta tillbakablickar på Ledins tidiga karriär med Ledin själv som berättare och den unga musikern Jakob Andreas i rollen som den unge Tomas Ledin från Sandviken. En finstämd passage är när Andreas och Ledin tillsammans framför den tidiga amerikainspirerade Too many days.
Med mycket självdistans och roliga kommentarer berättas om medgång, motgång och pinsamma klädval. Vi får följa de tidiga åren fram till Melodifestivalvinnaren Just nu.
Trots sina drygt 40 år som artist är Showtime Ledins första krogshow. Den har gjorts om för att passa större arenor och har redan spelats över hundra gånger. Många låtar ramas in av en ljusshow eller av bildprojiceringar i panorama i bakgrunden. Det är effektfullt och snyggt och ger det lilla extra till låtar som man faktiskt hört otaliga gånger. Till Sommaren är kort är det en filmad åkning över grantäckta öar och till den något mindre sönderlyssnade Atlantkustens kyliga smekning en film med havsvågor, väldigt vackert och stämningsfullt.
Ledin har ju gjort många låtar som förknippas med svensk sommar. En del i showen har sommartema och i fonden syns en sommaräng. Den här delen är akustisk med dragspel, ståbas, nyckelharpa och sommarklädda musiker på scenen. En skön version av Blå blå känslor med slidegitarr och dragspel noteras. Ledin berättar personligt om barndomens somrar och det lugna tempot hos farmor och farfar i Ångermanland och sedan sjunger han den nyskrivna valsen Ä lu oäten?. Det är nästan lite folkton över den och det känns som något nytt och annorlunda.
I övrigt är det mest säkra kort, det vill säga gamla paradnummer som alla känner igen, till exempel Sensuella Isabella och Du kan lita på mig. Inga favoriter för mig men det är ok för showen som helhet är tight och snygg och det blir man glad av.
Framför allt gillar jag den mer fartiga, senare delen med mycket liv och rörelse på scenen. Blåssektionen gillar jag skarpt och även den glittriga bakgrundskören. Till och med den lite banala Det ligger i luften blir det riktigt tryck i. Här projiceras bilder av skyskrapor i nattljus.
Någonstans här blir det återigen ett skifte i stämningen: Ledin ensam på scenen och En del av mitt hjärta blir ackompanjerad av en filmad symfoniorkester som projiceras mot en vidsträckt filmduk.
Mot slutet av showen springer Ledin ut i publiken och sjunger från en liten miniscen. Här får han en bättre publikkontakt förstås och publiken sjunger med i Snart tystnar musiken och den romantiska I natt är jag din. Det gör mig en smula rörd mitt i allt, tänk att han är så folkkär och älskad denne Tomas Ledin.
För mig hade han gärna fått framföra lite fler otippade låtar till exempel Lalehs "Bjurö klubb" som han tolkade så fint i tv-programmet "Så mycket bättre".