Ytligt resonerande om Stieg Larsson

Redan innan "Min väg Stieg Larsson" kommit ut hade åtskilliga synpunkter ventilerats kring Baksis bok. Bland annat av Stiegs livskamrat Eva och personer som jobbat många är med honom på TT, Tidningarnas telegrambyrå, där han var anställd som grafiker.
Fel, fel, fel, är deras gemensamma åsikt när Baksi i boken beskriver hur Stieg Larsson kunde tumma på de journalistiska grundreglerna för att nå ut med sitt ärende kring sin innersta och allt överskuggande kärnfråga: Hur man avslöjar och bekämpar intolerans och rasism i Sverige och världen.
Ändamålat helgade medlet för Stieg Larsson, om man ska tro vännen Kurdo Baksi. Sant eller inte, frågan om journalistiska arbetsmetoder är ju alltid intressant och det som Baksi lyfter fram kan säkert oroa de fläckfriaste i landents journalistkår.

Vem var Stieg Larsson? frågar Baksi och ger sin bild. Ja, basfakta är att han föddes i Skellefteham, levde som liten med mormor och morfar (glödande antinazist), medan pappa och mamma flyttat till Stockholm. Han växte upp i Umeå, men blev en globetrotter som landade i Stockholm.
Baksi försöker förklara känslan att de "alltid känt varandra" med Stieg Larssons bakgrund i norrländsk arbetarklass och hans egen som invandrare från det turkiska Kurdistan.
Och menar med det att underifrånperspektiv och ett sorts utanförskap präglat dem. Det finns faktiskt en viss logik i resonemanget, utan att jag fördjupar mig i frågan.

Att verka utan att synas, var Stieg Larssons signum, enligt Baksi, som också minns hur krävande och jobbig Stieg kunde vara. Deras gemensamma projekt var kampen mot rasismen och en främlingsfientlighet som de såg breda ut sig i Sverige.
En kamp som materialiserades med tidskriften Expo, och senare när ekonomin gick på knä, SvartVitt med Expo. En tidskrift som såg dagens ljus årsskiftet 1998-1999.

I 13 års tid skrev Stieg Larsson fackböcker med fokus på kamp mot intolerans av olika slag. Och om han inte skrev var han redaktör eller deltog på annat sätt. Det var en tid av anonymitet bland breda folklager. Sedan kom kriminalromanen "Män som hatar kvinnor". Baksi frågar sig hur hans vän hade behandlat framgången, som också förändrat hans eget liv.
"Min vän Stieg Larsson" innehåller intressanta inblickar i en tid och i en människas komplexa drag. Men tyvärr är den ganska grund och svarar aldrig på frågan vem Stieg Larsson var. Om man nu kan ha såna krav som att få veta vem någon egentligen är, innerst inne?