Ett vassare inlägg i vargdebatten än britten Shaun Ellis bok om sitt liv, har jag hittills inte läst eller hört.
Han är den enda nu kända människa som levt i en vild vargflock och delat djurens liv helt och fullt - till och med det råa jaktbytet - i många månader.
Berättelsen om hur det kom sig och hur han bar sig åt för att dels klara sig och dels uppnå detta förtroende, är mycket läsvärd och många gånger rörande.
Shaun Ellis har också levt med vargflockar i naturreservat och han har lärt sig mer om dessa rovdjur på egen hand, än vad utbildade biologer kan studera sig till på avstånd.
Alla som uttrycker en åsikt om vargars existensberättigande, borde ta sig en närmare titt på Shaun Ellis kunskaper.
Han kan dessutom lika mycket om hundar som om vargar, vilket gör boken intressant också för hundägare och alla andra som någon gång har med hundar att göra.
Medan jag läst denna bok har det gått upp för mig hur obetänksamt den svenska vargjakten gått till. Oavsett om man är för eller emot den, är Shaun Ellis erfarenheter en unik kunskapskälla.
Miljöminister Andreas Carlgrens uttalanden efter EU-kommissionens anmälan om brott mot EU:s miljölagstiftning angående utrotningshotade djur, är också underliga i ljuset av vad Shaun Ellis lär oss.
Att plantera ut vargvalpar kan man inte göra hur som helst om man vill att de ska bli accepterade av en vargflock.
Shaun Ellis är en jordnära person och romantiserar absolut ingenting. Vargen är ett rovdjur och det händer att vargar ger sig på såväl tama djur som människor, precis som Jägareförbundet alltid framhåller i debatten.
Men Shaun Ellis har förklaringar till varför det händer och kan därmed försvara att han ändå offrar ett normalt liv för att skydda vargarna och försöka lära människorna att leva med dem istället för att utrota dem.
Centrala lärdomar i boken är hur en vargflock fungerar, med en stark hierarki där varje medlem har bestämda uppgifter och där alla behövs.
Den smartaste individen bestämmer vilket byte som ska fällas, den aggressivaste avlivar det.
Om något av dessa dominanta djur försvinner uppstår förvirring i resten av flocken och då ökar riskerna för konfrontation med människans intressen markant.
Det har naturfolken vetat i årtusenden, men har svenska vargjägare haft en tanke på det? Jag tvivlar.
Shaun Ellis konstaterar vidare att vargar är flockdjur och att de kan döda andra rovdjur - men av andra orsaker än att få mat eftersom det är mycket viktigt vad varje varg äter.
Om vargar går till attack mot en människa eller en hund, vilket inte är deras naturliga villebråd, har det alltså orsaker som går att förklara med kunskap om naturens ekosystem, istället för med skrämseltaktik.
Shaun Ellis vet också varför vargar i fångenskap ger sig på flockmedlemmar och till och med dödar varandra.
Författaren Penny Junor som skrivit ner "vargmannens" berättelse, har gjort det med dramaturgi istället för att bara stapla fakta. Han har märkbar respekt för berättarens eget språk, vilket innebär både för- och nackdelar. Litterärt är texten ingen stor hit om än den flyter på bra, å andra sidan är innehållet i sig tillräckligt intressant för sträckläsning.
Trots att det är den svenska översättningen jag läst, känner jag igen den personlighet som tonat fram i National Geographic Channels och Animal Planets tv-program "Leva med vargmannen" som handlar om Shaun Ellis arbete och det är ett betyg så gott som något.