Ikväll har Pitebon Berit Ölund bokutgivningsfest på Ekbergs konditori. Hennes andra roman, "Boken om Bitte", är klar att presenteras för läsekretsen. Den är en fristående fortsättning på romandebuten från 2009. Den första delen, "Boken om Albin och Märta", handlar om människor som levde i Pitebygden vid förra sekelskiftet. Den nya romanen följer generationerna in i tvåtusentalet.
Trots två tidigare bokutgivningar, då i den dokumentära genren, kallar sig Berit Ölund "skrivare" och inte författare på visitkortet. Den första boken, "Eritreas hopp", handlar om barn på Revolution School i Eritrea. Den andra, "Tre systrar" som utgavs 1992, handlar om incest och sexuella övergrepp.Teman som tas upp i dessa rapporter, behandlas i fiktionens form i den nya romanen, när huvudpersonen ger sig ut i världen.
Så gör Berit Ölund genomgående med sitt råmaterial, som förutom det självupplevda består av berättelser och enskilda öden med en vanlig familj i centrum. Resultatet är en osminkad berättelse som känns helt och hållet sann fast den är fiktiv.
Att miljöer och företeelser skildras lika trovärdigt från Eritrea, Vietnam och Grekkland som från Bergsviken, Luleå, Stockholm och Flen, bidrar till den positiva läsupplevelsen.
Liksom i den förra boken har Berit Ölund lagt särskilt fokus vid att gestalta kvinnornas, barnens och de fattigas situation. Hon väjer inte för att ta tag i politiska frågor och samhällsproblem, vare sig det handlar om ett krig eller förhållandena i en skolmatsal. Om än reflektionerna är ganska ytliga, känner jag mig som läsare aldrig helt övergiven när något viktigt blottläggs.
Texten flyter fram på lättillgänglig prosa och karaktärerna levandegörs med enkla men effektiva medel. Berit Ölund låter också enstaka uttryck på pitebondska vara med i dialogerna.
Där har hon lyckats perfekt med avvägningen - bondskan är med på precis rätt ställen i rätt sammanhang och de läsare som inte förstår den i förstone tas väl om hand.
Berit Ölund skriver med stor tilltro till sina läsares inlevelseförmåga. Till och med de allra värsta scenarier lyckas hon förmedla med en viss distans, ett förhållningssätt som för det mesta är positivt för romanen som helhet. Negativt blir det när innehållet gapar över för mycket och lämnar lösa trådar här och där, en metod som inte tillför något till mig som läsare.
Boken indelas i tioårsperioder från 1940-talet till 1990-talet. Kapitlen inleds med introduktioner om vad som hände det aktuella decenniet.
I stort sett träffar Berit Ölund rätt i denna sammanfattning och uppräkningen fyller en nostalgisk igenkänningsfunktion. Tyvärr har hon också utelämnat sådant som haft stor betydelse och borde ha varit med till förmån för annat - inte minst händelser som utspelats i Norrbotten, men också i världen.
Som vanligt reagerar jag alltid över korrekturfel när jag läser böcker. Numera hittar man sådana i alltför stora drivor även hos de stora förlagen. I den här boken finns det drygt en handfull och det får väl anses vara godkänt.