Vackert och välgjort om vänort i Västindien

Saint Barthélemy, Piteås vänortsö i Karibien, har både huvudstad och flygplats namngivna efter Gustav III. Det var han som regerade 1784 när Sverige förhandlade till sig den franska ön mot frihamnsrätt i Göteborg.
St.Barth förblev svensk koloni till 1878 och i dag vårdas det svenska kulturarvet ömt, trots den slavhandel Sverige bedrev på denna lilla del av ögruppen Små Antillerna. Men det var också Sverige som då gjorde ön till ett blomstrande frihandelsområde.

Arkitekten Jenny Stening berättar om allt detta och mer därtill, genom att ta läsaren på en promenad från hus till hus i huvudstaden Gustavia.
Trots att boken är skriven på tre språk samtidigt - franska, engelska och svenska - och därtill är mycket informativ och faktaspäckad, känns den härligt lättillgänglig.
Den grafiska utformningen av varje sida och uppslag är mästerlig, texter och bilder samspelar föredömligt.
Jag har inte ens hittat minsta lilla korrekturfel. (Det sistnämnda har enligt min personliga uppfattning blivit allt vanligare i litterära verk, oavsett genre).
Det är för övrigt förre advokaten i Piteå, Per Tingbrand, som tillsammans med Lena Hedlund utfört den svenska korrekturläsningen.

Själv har jag aldrig varit på Saint Barthélemy trots att jag är Pitebo. Annat är det med göteborgaren Jenny Stening, och hon har uppenbarligen blivit förälskad i naturen, arkitekturen och historiken, ja till och med det omvälvande vädret. Trots att det är ganska korthuggna och torra fakta hon presenterar under promenaden till de 20 byggnaderna, har hon mig fast från det första steget till det sista.
Fotografierna kompletteras med nyare och äldre kartor och ritningar, för att inte tala om målningar gjorda av människor som bodde på ön under den svenska tiden. Förvånansvärt mycket går att känna igen genom århundradena. Jenny Stening låter också andra komma till tals vid sidan av sina egna ord, med väl valda citat ur skiftande källor. "Gustavia" är rolig såväl att läsa i från pärm till pärm, som att bläddra i och låta bilderna tala. Det är ett praktverk i behändigt format att återkomma till, för tyngden av många års efterforskande blir aldrig mer överväldigande än den lust att berätta med ord och bilder som genomsyrar varje sida.

Jag är full av beundran inför Jenny Stenings lätta och exakta stil, ingenting känns vare sig överflödigt eller alltför knapphändigt. Däremot väcker hon mitt slumrande intresse för Saint Barthélemy och det är väl det som är avsikten - att fler ska upptäcka ön genom att någon äntligen ger oss den historielektion som skolan glömde.