Tre udda och mer eller mindre nyutgivna böcker, alla med anknytning till Norrbotten, pockar på uppmärksamhet i sommar. Samtliga är en slags facklitteratur, om än med fiktiva inslag.
Den roligaste och samtidigt mest fackmässiga är utan tvekan "Bastugästbok".
Den innehåller enbart blanka blad med marginalanteckningar i form av heta fakta, citat, tips, berättelser, recept och bastuhistorik i lagom läsvänliga doser, ibland kombinerade med svartvita bilder.
En överraskande och tilltalande bok i all sin enkelhet, som det är meningen att ens bastugäster också ska skriva i. Och har man ingen bastu får man åtminstone veta vad som är viktigt att tänka på om man någon gång vill bygga en.
Normalt brukar det inte bli så mycket bevänt med att fylla gästböcker, men Pär Granlunds texter är lätta att relatera till och därför inspirerande, så jag tror att den här inte kommer att förbli oanvänd efter några blad.
Dessutom tänker man ju så bra i en bastu, där det är meningen att gästboken ska ha sin plats. Förlaget ger ut titeln i samarbete med Svenska Bastuakademien, som författaren varit med om att grunda.
En helt annan slags bok är "Lyckan var en röd Cadillac". Åsa Altea Öhman i Boden har enligt egen utsago skrivit en sann berättelse om hur hon som barn utsattes för våld och incest, men också om läkning.
Trots det svåra ämnet lyckas hon med sin välfunna prosa och dynamiskt balanserande berättarform, hålla mitt intresse levande till sista sidan.
Mer tveksam är jag till "Hördu, fröken" med underrubriken "En berättelse om fröken Ester och Ola i småskolan". Det är 50-tal och händelserna utspelar sig i en skola någonstans vid Norrbottens kustland. Leif Larssons tecknade illustrationer lättar upp, men jag finner berättelserna så tillrättalagda att de blir långtråkiga istället för roliga som det är tänkt.
Möjligen kan jag föreställa mig att de som är av samma generation som författaren finner glädje av hans (fjärde) bok som stöd för minnet, när de själva berättar om sin egen skolgång för barnbarnen.