Flyhänt berättad utan alltför många longörer av typen: "Simone står i fönstret och anar sitt ansikte som en genomskinlig skugga i kvällsmörkret."
"När hon torkar av sig med kökshandduken ser hon sin spegelbild i fönsterrutan. Det är fortfarande mörkt utanför, men snart kommer gryningen - - ."
"Han avslutar samtalet och blickar ut genom det svarta fönstret."
"Han tar en värktablett, ställer sig i fönstret och glider med blicken uppför den dystra fasaden med hundratals fönster."
Mycket fönster och speglar blir det.
Jan Guillou, som ägnar en helsida/bredsida i Aftonbladet åt "Hypnotisören", skriver att författaren "vet lika lite om djur och natur som polisiärt arbete, juridik, naturvetenskap, medicin och journalistik som om geologi och segling". Mådä, det kan jag inte bedöma.
Hypnos verkar den hemlighetsfulle författaren i alla fall veta - ha läst in sig på? - åtskilligt om och det är också skildringarna av hypnossessionerna som är bokens behållning för mig.
Vad författaren däremot inte vet ett jota om är vinterförhållandena i södra Västerbottens inland, dit man dessvärre förlagt bokens slut. Det är den 20 december i Dorotea kommun och Lars Kepler skriver:
"Det är mitt på dagen, men så här långt norrut, djupt inne i Västerbottens skogar, liknar dagen natt vid den här tiden på året. Det är en massiv natt som inte spricker ljus. En natt som är så mäktig och sträng att den lyckas överskugga gryningen från december till januari."
Eller läs om mötet med en same, en beskrivning som gränsar till rasism! "Det är en gammal man med fårat och alldeles lugnt ansikte. Han är mycket kort, når henne knappt till bröstet och han är klädd i en tjock, stel anorak och ett par byxor som ser ut att vara gjorda av renskinn. Över axeln bär han några döda ripor i ett snöre." - - - "Den gamle mannen nickar sakta och tänder sin smala pipa. - - - När han sedan erbjuder Erik pipan har Erik sinnesnärvaro nog att ta emot den, röka och lämna tillbaka den." Fredspipa?
"Samen öppnar munnen igen, Simone ser guldblänk mellan svarta gluggar, och hon hör honom omständigt förklara något för Joona. - - -. Den lille mannen vänder sig om, pekar in i skogen och försvinner iväg på en stig mellan träden." Det finns något mycket välbekant över scenen, men jag kommer snarare att tänka på indianer än samer.